Vi har ett änglabarn

Dagarna går och vi har hunnit ta oss ända till Tärendö med hjälp av bil och tåg. Vi började färden mot Lofsdalen med en tältnatt i Mora och sedan var det ju inte så långt kvar. Att tälta med Elsa är inte så lätt.... när hon väl sover så är allt frid och fröjd men innan vi kommit så långt så är vi helt färdiga alla tre! Det var ljust i tältet och en massa ljud utanför så det tog ca 2 h att få henne att somna + en hel hög med sagor. Vi fick i alla fall tillräckligt med sömn för att köra de 30 mil som var kvar till stugan och det var skönt att komma fram.

Mormor, morfar och morbror Johan kom strax efter och Elsa blev alldeles lycklig. Veckan började bra med vandring, fiske, bastu, god mat och vin i ömsom sol och regn. Elsa tyckte att bärstolen var bra när hon blev tillräckligt trött, annars ville hon gå själv hela tiden. Det gjorde att det mesta tog tid och att våra vandringar inte blev så långa. Men är det semester så är det och vi tog det lugnt och fikade mycket, men mest av allt stannade vi och hade blåbärspaus...det tyckte nog Elsa var det bästa med fjällen, hon åt tills hon nästan storknade.
Några små öringar blev det och en aborre, mums!

På onsdag kväll for Mx3 hem till Hudik och redan på torsdagen började det att gå utför. På torsdagen packade vi för dagens tur och åt lunch på Rombo-vallen innan vi gick (detta för att kunna lämna köket i bilen), vi hann gå ca 150 meter och Elsa for som vanligt runt överallt och skulle göra ännu ett hopp från en sten med hjälp av mig och Fredrik - skriket kom direkt och vi hörde att något var fel. Efter en stund insåg vi att hon vägrade röra vänster arm. Vi åkte till stugan och ringde sjukvårdsrådgivningen i Härjedalen och fick en läkartid i Sveg (7 mil söderut) kl 15.00. Det visade sig att armbågen gått ur led och så fort läkaren hade fixat detta så var det full fart igen - inga lärdommar här inte!

Fredagen startade vi tidigare och gick ännu en gång från Rombovallen, vi hade bra väder och stannade efter ett par timmar och värmde lite soppa och åt smörgås, riktigt mysigt var det. När vi kom hem och skulle börja med middagen så kom nästa olycka, denna gång snubblade hon rakt in i vedstället och slog ett djupt jack i ögonbrynet. Den här gången fick Fredrik ringa... vi fick återigen sätta oss i bilen för att åka till Sveg. En något butter jourläkare kom in och limmade och tejpade henne. På lördagen var vi helt slut, pust, och på söndagen gav vi oss upp på Sonfjället.

Efter ett par dagar i Hudik klev vi på nattåget till Gällivare där farfar hämtade oss. Här gås det långprommenader, vattnas hundar, plockas jordgubbar och potatis och jagas knott. Elsa trivs som fisken i vattnet med hundarna och vill helst vara där dom är hela tiden.

Fredrik och jag tillbringade fre - sön i Luleå där vi hjälpte till med bröllopsförberedelser , skjutsning och barn hos familjen Jämsä. Ett jättefint bröllop blev det med god mat och trevligt sällskap.

På torsdag kväll är vi nog hemma i Växjö igen och nu börjag jag längta hem lite!


Noels grav innan vi for på semester.


Blåbärspaus med mormor.


Kexätning med morfar.


Bus med morbror Johan.


Soppa och smörgås.


Sover tryggt hos pappa.


Elsa hade bestämt sig för att gå åt andra hållet, titta noga så ser ni lilla sur-läppen....


Elsa i Fredriks gamla näbbskor, de är nog moderna snart igen!


Elsa vattnar Gurkan, det är så roligt!


Rolle och Erica framför Gammelstads kyrka.

Som ni märker så har inte inspirationen flödat, jag har haft bloggen färdigskriven i huvudet men så fort jag satt mig vid tangentbordet så har det varit stopp! Nu ska jag göra ett försök trots allt att få ihop några rader.

De första två veckorna efter hemkomsten från Hudik var otroligt tunga, det var lite som att hela sorgen började om från början när jag kom hem därifrån. Jag tror det beror på att jag inte varit där på så länge och att sist jag var där så var ju Noel med och han var en väldigt frisk 3-åring. Alla människor jag träffade som jag inte sett sedan innan Noel blev sjuk eller på begravningen... det var också som att börja om. Att träffas första gången är alltid jobbigast, vad säger man, vågar man fråga om allt, hur reagerar jag, vågar ni titta mig i ögonen???
Nu är det i alla fall avklarat, den där första gången, andra gången är alltid lättare både för mig och för er.

Noel saknas alltid och väldigt mycket hela tiden. Jag önskar att jag fick hålla honom i famnen igen, känna hans mjuka huvud och pussa på hans lena kind och framförallt höra hans skratt ännu en gång. Tittar ofta på gamla bilder och kan inte låta bli att lägga ut några från när vi fjällvandrade tillsammans och Elsa  var i min mage.

Här i Växjö har vi haft farmor och farfar på besök med hundarna och fått hjälp med hus och Elsa. Det första hon frågade efter varje morgon var hundarna så då gick vi ut i husvagnen och väckte alla. Efter det besöket kom familjen Heikki från Sälen med nästa husvagn, mycket trevligt.

Cissi - du är välkommen!

Övriga - Vi är dåliga på att bjuda in men ni är välkomna att komma förbi, vi är ofta hemma.

I morgon åker vi på semester hela familjen, först en vecka i Lofsdalen där vi ska vandra,några dagar i Hudik och sedan tåget till Tärendö och bröllop i Luleå. Tiden går for och den 3/9 ska vi börja att skola in Elsa på dagis, det ska bli spännande.

Lite bilder nedan, gamla och nya...


Fjällen augusti -05 (5 månader innan Noel blev sjuk).

Fjällen augusti -05 (5 månader innan Noel blev sjuk).

Fjällen augusti -05 (5 månader innan Noel blev sjuk).

Farfar, Elsa och Farmor hos Noel.

Elsa "matar" Wilma.

Det är "någon" som inte vill att F + F ska åka iväg....

Vi hade en härlig dag på islandshäst i Lövhult, mysigt!