Lördag 27 sept - Noels dag och lilla Majken
Onsdagen den 24:e blev en tung dag precis som väntat, minnesbilderna började redan på morgonen... bilderna av Noel som fick svårare och svårare att andas, gurglandet av vattnet i lungorna och kraften som rann ut ur hans kropp. Sedan var han död, det gick inte att få ogjort, han var död för alltid.
Nu efteråt förstår jag att vi var i chock, att vi inte förstod fullt ut, svåra minnen så som dödsdagen, dagar då han var riktigt dålig under behandlingen har jag nog fortfarande inte bearbetat klart, det är för svårt... de svåra minnena bearbetas eftersom och det är kanske därför som det inte blir lättare med dödsdagar, födelsedagar eller andra högtider, det blir kanske aldrig lättare!?
På förmiddagen köpte vi fina blommor och planterad om på graven, en ny lykta inför höstmörkret och 2 fina buketter med snittblommor. Det blev fint och höstigt, speciellt eftersom det var en lika fin dag med sol och blå himmel som den dag han lämnade oss. Lunch intog vi på McDonalds och sedan tillbringade vi hela eftermiddagen på badhuset... med vår lilla dotter som är som en fisk:-) På kvällen grillade vi och sedan bara var vi...
Tack alla ni som fortfarande kommer ihåg! Det värmer!
Mitt i sorgen har Albin och Ida fått en liten lilla-syster, Majken, och Elsa ännu en kusin. Hon föddes i går (fredag) och snart är det även dags för oss.... Mona och Majken mår bra, jag pratade med Mona nyss och de väntade bara på att få bli utskrivna.
Lite bildef från den 24:e...
Vackra höstfärger...
Älskade Elsa som är vår källa till ny kraft.
Rutchkana med pappa, mysigt ända tills de for under vattnet :-)
Mys och vila i mammas famn...
// Christina
Nu efteråt förstår jag att vi var i chock, att vi inte förstod fullt ut, svåra minnen så som dödsdagen, dagar då han var riktigt dålig under behandlingen har jag nog fortfarande inte bearbetat klart, det är för svårt... de svåra minnena bearbetas eftersom och det är kanske därför som det inte blir lättare med dödsdagar, födelsedagar eller andra högtider, det blir kanske aldrig lättare!?
På förmiddagen köpte vi fina blommor och planterad om på graven, en ny lykta inför höstmörkret och 2 fina buketter med snittblommor. Det blev fint och höstigt, speciellt eftersom det var en lika fin dag med sol och blå himmel som den dag han lämnade oss. Lunch intog vi på McDonalds och sedan tillbringade vi hela eftermiddagen på badhuset... med vår lilla dotter som är som en fisk:-) På kvällen grillade vi och sedan bara var vi...
Tack alla ni som fortfarande kommer ihåg! Det värmer!
Mitt i sorgen har Albin och Ida fått en liten lilla-syster, Majken, och Elsa ännu en kusin. Hon föddes i går (fredag) och snart är det även dags för oss.... Mona och Majken mår bra, jag pratade med Mona nyss och de väntade bara på att få bli utskrivna.
Lite bildef från den 24:e...
Vackra höstfärger...
Älskade Elsa som är vår källa till ny kraft.
Rutchkana med pappa, mysigt ända tills de for under vattnet :-)
Mys och vila i mammas famn...
// Christina
Söndag 21 september 2008
Så här skrev jag på bloggen för 2 år sedan... www.bjornfot.blogg.se
På något konstigt sätt så passerar dagarna även här hos oss. Vi turas om att ligga bredvid Noel, han vill ofta hålla handen för att känna att vi är där, ropar ofta pappa eller mamma utan att egentligen vilja säga något. Han vill känna tryggheten i oss och det är ju det enda vi kan ge honom, vi som ville ge honom hela livet.
Korta stunder piggnar han till och pratar om det som dyker upp i hans huvud, han vill tända en brasa för att grilla korv till pappa, han kom på att han slog huvudet i taket på cykelvagnen, han vill ge Elsa frukt för det tycker hon om så mycket, den "grejen" man gör lerfigurer med är svår att göra ren... osv.
Det som är jobbigt är att han börjar bli lite snurrig, vet inte riktigt vart han är ibland. Vi vet väl egentligen inte om det är tumören eller en enorm trötthet eftersom han inte får sova någonting, han kan inte slappna av. Kräkningarna fortsätter och tvättmaskinen går för fullt hela dagarna. Lotta och Carina kom och satte nålen i dag så att vi kan ge honom dropp, risken är ju att han blir uttorkad. Vi fortsätter sätta lite i knappen så att han slipper kräkas galla, det är bättre att ha något i magen som kan komma upp.
Noel ville att jag skulle berätta att han varit ute och åkt en kort sväng med vagnen i dag, det är ju sommarväder här i Sandsbro.
// Christina & Fredrik
September är en splittrad månad i år, glädjen över vår nya familjemedlem som är på väg och den intensiva smärtan i kroppen så fort mina inre bilder av Noel dyker upp. Så liten och så sjuk, 3 dagar senare så lämnade han oss.
På något konstigt sätt så passerar dagarna även här hos oss. Vi turas om att ligga bredvid Noel, han vill ofta hålla handen för att känna att vi är där, ropar ofta pappa eller mamma utan att egentligen vilja säga något. Han vill känna tryggheten i oss och det är ju det enda vi kan ge honom, vi som ville ge honom hela livet.
Korta stunder piggnar han till och pratar om det som dyker upp i hans huvud, han vill tända en brasa för att grilla korv till pappa, han kom på att han slog huvudet i taket på cykelvagnen, han vill ge Elsa frukt för det tycker hon om så mycket, den "grejen" man gör lerfigurer med är svår att göra ren... osv.
Det som är jobbigt är att han börjar bli lite snurrig, vet inte riktigt vart han är ibland. Vi vet väl egentligen inte om det är tumören eller en enorm trötthet eftersom han inte får sova någonting, han kan inte slappna av. Kräkningarna fortsätter och tvättmaskinen går för fullt hela dagarna. Lotta och Carina kom och satte nålen i dag så att vi kan ge honom dropp, risken är ju att han blir uttorkad. Vi fortsätter sätta lite i knappen så att han slipper kräkas galla, det är bättre att ha något i magen som kan komma upp.
Noel ville att jag skulle berätta att han varit ute och åkt en kort sväng med vagnen i dag, det är ju sommarväder här i Sandsbro.
// Christina & Fredrik
September är en splittrad månad i år, glädjen över vår nya familjemedlem som är på väg och den intensiva smärtan i kroppen så fort mina inre bilder av Noel dyker upp. Så liten och så sjuk, 3 dagar senare så lämnade han oss.
Lördag och myskväll
Elsa och jag har myskväll med Bompa, chips och lite godis... Fredrik jobbar och kommer inte förräm vid 22-tiden. Jag fortsätter bli tröttare men mest är det ryggen och fogarna som spökar. Jag kan inte gå speciellt långt, jag kan absolut inte stå stilla speciellt länge och sitta går korta stunder i taget, men, men, snart är det dags - slut på gnället! Jag jobbar en vecka till och sedan hinner jag vila upp mig ett tag innan det är dags.
Vi hade kick-off med jobbet i veckan med föreläsningar, grupparbete, god middag och olika artister. De artister jag kom ihåg namnet på var gruppen Grace där Linda Lampenius och Sofia Källgren ingår - när dom hade spelat färdigt gav jag upp för kvällen. Efter det var det dans och mingel, inget för en gravid kvinna i 9:e månaden :-)
Funderar mycket på hur det varit med Noel här och vad han hade sagt om en till syster eller bror. Elsa pratar mycket om bebisen och har även börjat prata mera om Noel. Förstår gör hon absolut inte men man kan märka att hon funderar över vart han finns. Även på dagis har hon nämnt sin storebror och sagt att han är en ängel. Jag har lämnat dit två böcker för fröknarna att läsa, Nora från ingenstans och en jättefin bok om trollsländor och två parallella världar där man inte kan gå emellan. Böckerna kanske kan vara till någon hjälp att förklara för Elsa när hon frågar.
Noel ville pussa på Elsa hela tiden... han var jättesnäll med henne.
Mycket stolt store-bror...
Det är svårt att få plats med all sorg ock saknad när bebisen tar så stort utrymme, men det får vara så ett tag, Noel finns alltid i våra tankar och snart är det 2 år sedan han dog... den 24 september.
Vi hade kick-off med jobbet i veckan med föreläsningar, grupparbete, god middag och olika artister. De artister jag kom ihåg namnet på var gruppen Grace där Linda Lampenius och Sofia Källgren ingår - när dom hade spelat färdigt gav jag upp för kvällen. Efter det var det dans och mingel, inget för en gravid kvinna i 9:e månaden :-)
Funderar mycket på hur det varit med Noel här och vad han hade sagt om en till syster eller bror. Elsa pratar mycket om bebisen och har även börjat prata mera om Noel. Förstår gör hon absolut inte men man kan märka att hon funderar över vart han finns. Även på dagis har hon nämnt sin storebror och sagt att han är en ängel. Jag har lämnat dit två böcker för fröknarna att läsa, Nora från ingenstans och en jättefin bok om trollsländor och två parallella världar där man inte kan gå emellan. Böckerna kanske kan vara till någon hjälp att förklara för Elsa när hon frågar.
Noel ville pussa på Elsa hela tiden... han var jättesnäll med henne.
Mycket stolt store-bror...
Det är svårt att få plats med all sorg ock saknad när bebisen tar så stort utrymme, men det får vara så ett tag, Noel finns alltid i våra tankar och snart är det 2 år sedan han dog... den 24 september.