Vi har ett änglabarn

Sorgen har ändrat skepnad och mitt förhållningssätt till den också. Under en lång tid hade jag ingen kontroll över sorgen, den kom och gick precis som den ville. Jag kunde inte låta bli att berätta om Noel för alla jag mötte, jag var så rädd för att glömma honom och allt vi gjort tillsammans.

Just nu är jag inne i en period med ganska mycket energi, bara att känna igen mig själv igen gör att jag får ännu mer energi, det är skönt. Sorgen kan jag styra lite lättare, jag kan skjuta den framåt en bit om jag inte riktigt orkar sörja just då men jag kan aldrig ta bort den. Den finns där hela tiden men det är jag som bestämmer och inte sorgen längre. Jag rymmer inte från den, utan jag möter den på de sätt som jag känner är rätt för just mig.

Noel finns med mig i hjärtat och jag är inte lika rädd att glömma längre.

Lite höstbilder på gumman kan jag inte låta bli att lägga med, vår solstråle!


Jag försöker kratta och Elsa hon bara busar...


På knoppis i lördags lekte vi med löv.


Bullbak på Lidvägen, jag hade en bra hjälpreda.

// Christina

Ute är det verkligen höst, man ser knappt vår gräsmatta för alla löven. Det börjar bli dags att höststäda lite utomhus. Vi håller även på att gräva i slänten på baksidan för att få plats med en lekstuga som vi fått av en granne på gatan. En liten röd stuga med en vit förstukvist, jättefin! Den behöver fixas eftersom den är 30 år gammal men vi tar väl lite eftersom, precis som vi gör inomhus. Jag längtar efter att fixa i ordning den.

Inne har det varit paus i renoveringen hela september... vi har varit uppbokade varje helg och på veckorna har vi jobbat om varandra. Men nu äntligen är det lugn och ro, förutom jobb och dagis förstås. Både jag och Fredrik jobbar 75% och tycker att det fungerar bra. Elsa trivs bra på dagis men tycker inte om själva lämningen, men det går nog över så småningom. Hon har rätt bra schema och behöver vara där ca 25 h i veckan, det känns OK.

Jag har varit på Kick-off i Norrköping med mitt jobb/ företag, Combitech AB. Vi var ca 550 personer och det var ett intensivt men mycket bra schema med bra föreläsare, bra underhållning och bra mat. Direkt därifrån åkte jag och Lotta till Stockholm och sprang Lidingöloppet på söndagen, 10 km i mycket kuperad terräng. Efter några veckor med halsont och snuva var uppladdningen inte optimal men jag tog mig runt på 1 h 20 min. Jag är inte nöjd med tiden riktigt men otroligt nöjd med att jag klarat tjej-klassikern!

I kväll ska vi göra färdigt bouppteckningen för Noel, ska bli skönt när den är klar, då är det nog inte mer pappersarbete kvar.

Sköt om er!
// Christina

Tack alla ni som skickade blommor, skrev kort, skrev på bloggen eller kom hem till oss och gav oss en kram! Det känns skönt att veta att ni finns där och att ni också kommer ihåg.  Årsdagen med dagarna både före och efter har varit tunga men trots detta så är de ju lättare än den dag vi fick veta att Noel hade cancer, den dag vi fick beskedet att ingen räddning fanns och till sist den dag han dog...

Tack ännu en gång och det är meningen att ni ska le när ni ser bilden på Noel med gitarren, det gör jag också! Jag älskar alla bilder där den där glimten i ögat finns med.

// Christina