Vi har ett änglabarn

Vad skriver man... det är svårt att uttrycka starka känslor utan att det låter nästan lite fånigt. Kärlek vid första ögonkastet var det när vår lilla tjej äntligen kom ut. Vi njuter, vi tar det lugnt, vi sniffar på henne, vi försöker hålla balansen åt en lite upp och nervänd storasyster... framförallt är vi så otroligt glada för att vi bestämde oss för att försöka få ännu ett barn och att vi nu har henne här hos oss!

Hon sover och äter mest hela tiden, så där så jag nästan kan känna att jag vill väcka henne, bara för att få snusa lite på henne. Fredrik har henne mest just nu eftersom jag fortfarande har ont efter snittet, jag försöker bära och lyfta så lite som möjligt för att bli pigg fort. Några dagar till äter jag nog smärtstillande men framåt helgen borde det onda vara hanterbart utan piller.

Elsa är stolt och vill gärna hålla sin syster då och då, gärna väcka henne och ge henne tutten fastän hon sover :-) Elsa är mest frustrerad över att inte jag orkar, blir lätt arg men mest ledsen, flera gånger om dagen. Jag försöker göra sånt jag kan med henne, men det är ju långt ifrån som vanligt. Nästa vecka kan jag kanske ligga på golvet och leka igen!? Hoppas det!

Tack för alla grattis och lycka till!

Nu ska vi njuta av dagen som den kommer, är det något vi lärt oss från vår tid med Noel så är det just det, ta vara på nuet!

// Christina


Första turen i vagnen med pappa och storasyster, 1 vecka gammal.


Turen gick till Sandsbrobarnenes äng med lite saft och bullar. Efter det fyllde Elsa hela vagnen med mossa...



Meja, 5 dagar