Söndag 23 Nov - Smålandsposten
Förra helgen var vår familjebild med i Smålandsposten... som tradition så får man åka till sjukhuset och ta ett kort på hela familjen som sedan publiceras i tidningen. Inför denna fotografering fick jag skriva vilken bildtext som jag ville ha med under kortet, jag skrev våra namn samt namn på syskonen - Elsa 3 år och Änglabror Noel.
För oss var det självklart att Noels namn skuklle finnas med i bildtexten trots att han inte fanns med på bilden, han tillhör vår familj och har levt med oss i nästan 4 år! Smålandsposten var tyvärr av en annan uppfattning och tog helt enkelt bort Noels namn helt och hållet - utan att prata med oss!? Vi känner oss både kränkta och ledsna... hur kan de göra så???? Hade jag vetat att de skulle radera hans namn från vår familj så hade jag inte velat ha med bilden alls.
Förutom det så har Elsa varit sjuk, hon kräktes på onsdagnatt och har sedan dess inte ätit, sovit massor men oroligt - och det värsta av allt har nog varit att vi inte blivit smittade! Många symptom som var alldeles för lika Noels, jobbigt!
Minnena dyker upp omedelbart, Noel snart 3 år, Elsa var 2 månader, han kräktes och var jätte-trött och vi blev aldrig smittade av någon magsjuka. Nu är Elsa och Meja precis i den åldern då helvetet började för snart 3 år sedan...
I dag har det dock vänt, hon äter och är superpigg. Det visar sig även runt om i huset att hon är frisk...hon stökade ner hela övervåningen och sa att hon gjort en pannkaka (saker överallt) - härligt att hon är tillbaka vår pigga, busiga lilla tjej! Som driver oss till vansinne emellanåt :-)
Sammanfattningsvis kommer både Elsa och Meja kommer att få stå ut med 2 föräldrar som är lite hispiga när det gäller kräkningar och obefogad trötthet.
Elsa får rida på Pigge hemma hos Calle och Anna. Förutom det jagade hon och Gustav fåren runt, runt, runt, klappade katten och plockade ägg från hönorna - en toppendag för oss alla! Tack!
Tjejen som börjar bli stor!
Farmor på snabb visit från Tärendö.
Elsas 3-års kalas har vi också haft förstås! Det blev jättemysigt och Elsa var mycket nöjd. För oss var det skönt att få ha ett 3-årskalas hemma på vanligt sätt och inte dagen innan en mega-operation av huvudet. Vi har som sagt alldeles för många dåliga minnen att relatera till, just runt 3 år.
Tack för gratulationer till Elsa och tack till alla er som satt in pengar på Änglabarnens insamling!!!! Man kan ju sätta allt från 20:- och uppåt - allt räknas!
// Christina
För oss var det självklart att Noels namn skuklle finnas med i bildtexten trots att han inte fanns med på bilden, han tillhör vår familj och har levt med oss i nästan 4 år! Smålandsposten var tyvärr av en annan uppfattning och tog helt enkelt bort Noels namn helt och hållet - utan att prata med oss!? Vi känner oss både kränkta och ledsna... hur kan de göra så???? Hade jag vetat att de skulle radera hans namn från vår familj så hade jag inte velat ha med bilden alls.
Förutom det så har Elsa varit sjuk, hon kräktes på onsdagnatt och har sedan dess inte ätit, sovit massor men oroligt - och det värsta av allt har nog varit att vi inte blivit smittade! Många symptom som var alldeles för lika Noels, jobbigt!
Minnena dyker upp omedelbart, Noel snart 3 år, Elsa var 2 månader, han kräktes och var jätte-trött och vi blev aldrig smittade av någon magsjuka. Nu är Elsa och Meja precis i den åldern då helvetet började för snart 3 år sedan...
I dag har det dock vänt, hon äter och är superpigg. Det visar sig även runt om i huset att hon är frisk...hon stökade ner hela övervåningen och sa att hon gjort en pannkaka (saker överallt) - härligt att hon är tillbaka vår pigga, busiga lilla tjej! Som driver oss till vansinne emellanåt :-)
Sammanfattningsvis kommer både Elsa och Meja kommer att få stå ut med 2 föräldrar som är lite hispiga när det gäller kräkningar och obefogad trötthet.
Elsa får rida på Pigge hemma hos Calle och Anna. Förutom det jagade hon och Gustav fåren runt, runt, runt, klappade katten och plockade ägg från hönorna - en toppendag för oss alla! Tack!
Tjejen som börjar bli stor!
Farmor på snabb visit från Tärendö.
Elsas 3-års kalas har vi också haft förstås! Det blev jättemysigt och Elsa var mycket nöjd. För oss var det skönt att få ha ett 3-årskalas hemma på vanligt sätt och inte dagen innan en mega-operation av huvudet. Vi har som sagt alldeles för många dåliga minnen att relatera till, just runt 3 år.
Tack för gratulationer till Elsa och tack till alla er som satt in pengar på Änglabarnens insamling!!!! Man kan ju sätta allt från 20:- och uppåt - allt räknas!
// Christina
Insamling till minne av våra änglabarn...
Ni som tänker på oss och Noel nu i jultider, skänk gärna en slant till Barncancerfonden. Följ länken nedan och alla bidrag är viktiga, även de små! Vi hoppas att fler barn ska överleva sin cancer och att fler familjer ska slippa gå igenom det vi går igenom. För att det ska bli verklighet krävs mycket forskning.
Denna insamling är till för att minnas alla barn som inte finns kvar hos oss längre, alla våra Änglabarn. Här kan ni sätta in en gåva för att minnas ett speciellt barn, eller en gåva i stället för födelsedagspresenten.
Vi som startade denna insamling är föräldrar till Änglabarnen Linn, Claudia, Noel, Edvin och Sara och vi hoppas att gåvorna i denna insamling kan bidra till att driva forskningen om barncancer framåt och se till att ännu fler barn överlever sin cancer.
http://www.barncancerfonden.se/1705
Tack!
// Christina & Fredrik
PS. Insamlingsmålet är 100 000 kr DS.
Denna insamling är till för att minnas alla barn som inte finns kvar hos oss längre, alla våra Änglabarn. Här kan ni sätta in en gåva för att minnas ett speciellt barn, eller en gåva i stället för födelsedagspresenten.
Vi som startade denna insamling är föräldrar till Änglabarnen Linn, Claudia, Noel, Edvin och Sara och vi hoppas att gåvorna i denna insamling kan bidra till att driva forskningen om barncancer framåt och se till att ännu fler barn överlever sin cancer.
http://www.barncancerfonden.se/1705
Tack!
// Christina & Fredrik
PS. Insamlingsmålet är 100 000 kr DS.
Söndag 2 November
Vi mår bra här i Sandsbro... tiden flyger i väg och helt plötsligt så är vår lilla Meja 4 veckor! Hennes hela namn blir Meja Christina Björnfot. Något dop har vi inte planerat, vi får se hur vi ska göra. Noel döpte vi i Tärendö kyrka medans Elsa inte är döpt, i stället hade vi en namngivnings-cermoni hemma i trädgården. Meja växer för fullt och har redan passerat 4-kilosgränsen och kan hålla huvudet riktigt bra.
Om jag börjar från början så har följande hänt...
När jag, Fredrik och "magen" for in till förlossningen den 1/10 så var morfar här och passade Elsa, det var skönt. Elsa kunde bo hemma och dessutom kom Fredrik hem på kvällarna och tog det lugnt på morgonen innan han åkte in till mig och Meja. Att föda med planerat snitt är en lite märklig känsla, ungefär som att få barn på postorder :-) allt är så kontrollerat och ordnat, ganska skönt faktiskt! Jag blev kvar i tre nätter och kände sedan att jag var tillräckligt rörlig för att åka hem. Snabb var jag inte men med lite hjälp här hemma av Fredrik och morfar så ordnade det sig. Jag och Meja kom hem på Fredriks födelsedag, bättre present än Meja går nog inte att få! På kvällen lagade morfar födelsedagsmiddag och vår extrafamilj, Nilssons, kom och åt med oss.
Eftersom, när jag har orkat mera, så har vi haft lite fikafrämmande och tagit lite promenader i lagom takt. Elsas största frustration har varit att jag haft ont och inte kunnat lyfta henne eller ligga på golvet och leka. Som tur är så läker kroppen fort och det enda just nu är att jag inte får lyfta, det är dock svårt att undvika ibland, tex i lekparken när det ska gungas.
Lite husfix har naturligtvis hunnits med, vi har ju lite svårt att låta bli. Fredrik har målat lister och fönsterfoder samt börjat spika dit dessa. Samtidigt har vi börjat rensa kartonger som stått på vinden sedan vi flyttade hit, en då och då. Den gångna veckan har både mormor och mofar varit här och som vanligt så blir det massor gjort då... björken är nedsågad, jordhögarna bortforslade, köksskåpen städade samt frysen fylld med bullar och kärleksmums :-) Förutom det så har jag hunnit med att jobba två halvdagar.
Förra helgen var vi på ViSomMist helg i Skåne, den var som alltid bra och en viktig ventil för att få ut delar av sorgen. Ju större plats vardagen tar desto viktigare är det för oss att få tid för att bara tänka på Noel och på hur vi själva mår. Det är viktigt för både Elsa och Meja att vi inte bär för mycket inom oss, det måste få komma ut för att vi ska orka. Orken är dock inte densamma längre och när man pratar med andra föräldrar som förlorat ett barn så inser man att den kanske aldrig kommer tillbaka fullt. Jag kan ofta känna att Noel tar mycket av min ork och energi fastän han inte är här.
Som vanligt har jag tagit massor med bilder och det är svårt att välja vilka som ska läggas ut.
Anna med Meja som är 4 dagar gammal.
Busarna... Elsa och Martin :-)
Mormor med sina prinsessor.
Morfar byggde en snölykta och sedan hjälptes vi åt med två snögubbar.
Elsa med snögubben innan den fick en "kompis".
Skidorna kom fram och Elsa tyckte det var svårt med roligt.
Tjejligan på Lidvägen...
Noel som liten...
Elsa som liten...
Meja som "liten"...
// Christina
Om jag börjar från början så har följande hänt...
När jag, Fredrik och "magen" for in till förlossningen den 1/10 så var morfar här och passade Elsa, det var skönt. Elsa kunde bo hemma och dessutom kom Fredrik hem på kvällarna och tog det lugnt på morgonen innan han åkte in till mig och Meja. Att föda med planerat snitt är en lite märklig känsla, ungefär som att få barn på postorder :-) allt är så kontrollerat och ordnat, ganska skönt faktiskt! Jag blev kvar i tre nätter och kände sedan att jag var tillräckligt rörlig för att åka hem. Snabb var jag inte men med lite hjälp här hemma av Fredrik och morfar så ordnade det sig. Jag och Meja kom hem på Fredriks födelsedag, bättre present än Meja går nog inte att få! På kvällen lagade morfar födelsedagsmiddag och vår extrafamilj, Nilssons, kom och åt med oss.
Eftersom, när jag har orkat mera, så har vi haft lite fikafrämmande och tagit lite promenader i lagom takt. Elsas största frustration har varit att jag haft ont och inte kunnat lyfta henne eller ligga på golvet och leka. Som tur är så läker kroppen fort och det enda just nu är att jag inte får lyfta, det är dock svårt att undvika ibland, tex i lekparken när det ska gungas.
Lite husfix har naturligtvis hunnits med, vi har ju lite svårt att låta bli. Fredrik har målat lister och fönsterfoder samt börjat spika dit dessa. Samtidigt har vi börjat rensa kartonger som stått på vinden sedan vi flyttade hit, en då och då. Den gångna veckan har både mormor och mofar varit här och som vanligt så blir det massor gjort då... björken är nedsågad, jordhögarna bortforslade, köksskåpen städade samt frysen fylld med bullar och kärleksmums :-) Förutom det så har jag hunnit med att jobba två halvdagar.
Förra helgen var vi på ViSomMist helg i Skåne, den var som alltid bra och en viktig ventil för att få ut delar av sorgen. Ju större plats vardagen tar desto viktigare är det för oss att få tid för att bara tänka på Noel och på hur vi själva mår. Det är viktigt för både Elsa och Meja att vi inte bär för mycket inom oss, det måste få komma ut för att vi ska orka. Orken är dock inte densamma längre och när man pratar med andra föräldrar som förlorat ett barn så inser man att den kanske aldrig kommer tillbaka fullt. Jag kan ofta känna att Noel tar mycket av min ork och energi fastän han inte är här.
Som vanligt har jag tagit massor med bilder och det är svårt att välja vilka som ska läggas ut.
Anna med Meja som är 4 dagar gammal.
Busarna... Elsa och Martin :-)
Mormor med sina prinsessor.
Morfar byggde en snölykta och sedan hjälptes vi åt med två snögubbar.
Elsa med snögubben innan den fick en "kompis".
Skidorna kom fram och Elsa tyckte det var svårt med roligt.
Tjejligan på Lidvägen...
Noel som liten...
Elsa som liten...
Meja som "liten"...
// Christina