24 Januari, Noels födelsedag
Hur firar man en födelsedag utan själva födelsedagsbarnet undrar jag fortfarande... vårt sätt är att göra någon familjeakivitet. Det blir dock utan någon större glädje och entusiasm - men vi gör det för de barn vi har i livet!
För deras skull så hittar vi på något. I år blev det julfesten på mitt jobb - fiskdamm, höjdhopp, mjuktennis, tårta, bullar, festis, lotterier, clown och filmvisning - allt en 3-åring behöver för att vara nöjd! När man går hem så får dessutom alla barnen varsin stor godispåse med sig att smaska på :-)
Noel saknas mycket, mycket och vi har tänt ljus och satt blommor både hemma och på graven. En dag utan speciellt mycket glädje, handlar mest om att ta sig igenom den... och snart är den slut!
Följ länken nedan och lyssna på Shirley Clamp, Jag fick låna en ängel, den är fantastiskt fin!! Vi spelade den på Noels begravning (glöm inte att slå på ljudet på datorn...).
http://se.youtube.com/watch?v=_VPXXcrkWCo
Mer från Växjö en annan dag!
// Christina
Noel den 10 april 2003.
För deras skull så hittar vi på något. I år blev det julfesten på mitt jobb - fiskdamm, höjdhopp, mjuktennis, tårta, bullar, festis, lotterier, clown och filmvisning - allt en 3-åring behöver för att vara nöjd! När man går hem så får dessutom alla barnen varsin stor godispåse med sig att smaska på :-)
Noel saknas mycket, mycket och vi har tänt ljus och satt blommor både hemma och på graven. En dag utan speciellt mycket glädje, handlar mest om att ta sig igenom den... och snart är den slut!
Följ länken nedan och lyssna på Shirley Clamp, Jag fick låna en ängel, den är fantastiskt fin!! Vi spelade den på Noels begravning (glöm inte att slå på ljudet på datorn...).
http://se.youtube.com/watch?v=_VPXXcrkWCo
Mer från Växjö en annan dag!
// Christina
Noel den 10 april 2003.
19 januari för 3 år sedan...
Jag och Noel började vår dag på vårdcentralen eftersom jag kände i hela kroppen att något var fel, något stämde inte, han var för trött och hade dessutom sagt att han hade ont i huvudet när vi lekte dagen innan. När man är 3 år har man inte ont i huvudet... Läkaren skickade oss vidare till barnavdelning på sjukhuset för att vi skulle få träffa en barnläkare. Fredrik som hade jobbat natt var hemma med Elsa (hon var då 2 månader). På sjukhuset togs en hel del blodprover, han fick gå balansgång, tittade i ögon och öron och sedan avslutads det med att vi vi göra en CT (röntgen) på huvudet.
Sedan väntade vi och väntade och inte förrän sent på kvällen kom en sjuksköterska in och sa att det var bäst att jag ringde min man och att han skulle ta med en väska med kläder till både mig och Noel. Jag blev så rädd, så rädd!! Magen knöt sig och det kändes som att slängas utför ett stup och då visste jag inte ens vad som var fel.. bara att något måste vara fruktansvärt fel!!!
Vi fick besked om att Noel hade en knöl i huvudet, att han måste äta kortison för att svullnaden skulle gå ner, annars var det livshotande. Ett par timmar senare satt jag och Noel i ambulansen på väg ner till Lund. I Lund blev vi inlagda på vuxenneurologen för observation. Allt hände inom ett dygn och jag vet inte hur vi tog oss igenom det, kommer nog aldrig att fatta.
Den 19 januari 2006 var början på vad som skulle bli vårt liv i dag, ett liv utan Noel, ett liv med sår som aldrig läker och en sorg så stor att det inte går att beskriva.
I dag sörjer jag inte bara Noel, jag sörjer att tjejerna inte har sin storebror, att vi missade så mycket av Elsas första tid, att hans liv blev så kort, att vår familj alltid kommer att vara trasig, att en alltid saknas!
Noel skulle ha blivit 6 år om en vecka, han skulle ha kunnat cykla, åka skridskor och börjat skolan till hösten.
I stället fick han gå igenom cellgiftsbehandlingar och strålningar som till slut ändå ledde till döden...
// Christina
En av mina absoluta favoritbilder... vår älskade kille!!
Sedan väntade vi och väntade och inte förrän sent på kvällen kom en sjuksköterska in och sa att det var bäst att jag ringde min man och att han skulle ta med en väska med kläder till både mig och Noel. Jag blev så rädd, så rädd!! Magen knöt sig och det kändes som att slängas utför ett stup och då visste jag inte ens vad som var fel.. bara att något måste vara fruktansvärt fel!!!
Vi fick besked om att Noel hade en knöl i huvudet, att han måste äta kortison för att svullnaden skulle gå ner, annars var det livshotande. Ett par timmar senare satt jag och Noel i ambulansen på väg ner till Lund. I Lund blev vi inlagda på vuxenneurologen för observation. Allt hände inom ett dygn och jag vet inte hur vi tog oss igenom det, kommer nog aldrig att fatta.
Den 19 januari 2006 var början på vad som skulle bli vårt liv i dag, ett liv utan Noel, ett liv med sår som aldrig läker och en sorg så stor att det inte går att beskriva.
I dag sörjer jag inte bara Noel, jag sörjer att tjejerna inte har sin storebror, att vi missade så mycket av Elsas första tid, att hans liv blev så kort, att vår familj alltid kommer att vara trasig, att en alltid saknas!
Noel skulle ha blivit 6 år om en vecka, han skulle ha kunnat cykla, åka skridskor och börjat skolan till hösten.
I stället fick han gå igenom cellgiftsbehandlingar och strålningar som till slut ändå ledde till döden...
// Christina
En av mina absoluta favoritbilder... vår älskade kille!!
Fjällstuga...
Mina föräldrars fjällstuga är ledig vecka 7, den ligger i Lofsdalen och har 10 bäddar samt bastu.... Är det någon som är intresserad av att hyra den så skicka ett mail till - [email protected]!
En konversation med Elsa häromdagen...
C: Elsa titta vad fint med alla stjänorna
E: Ja, vad vackert! Mamma, Noel är där upp på stjärnorna.
C: Ja, han sitter nog på en stjärna och vinkar åt oss, tror du inte?
E: Mamma, Noel tänder ju alla stjärnorna på natten! Då blir det fint!
Julen har passerat och ett nytt år har påbörjats. Julen gick mycket, mycket bättre än 2007, Noel kändes väldigt frånvarande och vi kom in i någon sorts jul-lunk. Med små barn blir det ju sällan någon paus, en mycket aktiv 3-åring ser till att alla har fullt upp och en bebis som börjar bli väldigt social hjälper också till med sysselsättningen. Min familj kom ner några dagar och Elsa fick massor av paket... så klart! Hon tyckte dock att tomten hade konstiga ögon och han fick ingen kram. Elsa ger i och för sig aldrig kramar på kommando, är det inte på hennes villkor så får det vara. Precis som Noel kan hon vara väldigt reserverad.
Till Nyår tog vi tåget upp till Hudik där min bror Johan med flickvän Anna hade gjort en lyxig nyårs-middag med vin, glittriga hattar och smarrig efterrätt. Raketer sköt vi inte så många eftersom Elsa tyckte att det lät så mycket. Vi hann även träffa Maria med familj ett par dagar och så hann vi med att gå på kusin Gunillas bröllop, det var roligt att träffa er alla! Bilder följer nedan!
Jag fortsätter känna mig väldigt splittrad i sorgen efter Noel och glädjen över Meja, det är svårt att få plats med både och fortfarande tycker jag. Det blir i stället så att vissa dagar blir riktigt dåliga dagar då jag är ledsen, för att sedan följas av några bra dagar. Det kanske alltid kommer att vara så, jag vet inte. Samma ork och energi har jag inte fortfarande men det kan ju också bero på att Meja bara är 14 veckor, det tar ju lite tid att hämta sig från graviditeten och snittet!
I morgon ska jag och Meja på baby-massage... spännande att se vad hon tycker om det:-)
// Christina
Elsa med nyårshatt och grön soppa... hon smakade inte:-))
Min gudson Simon med Meja.
Simon och Elsa i rutchkanan...
Brudvalsen... Gunilla och Per
Fredrik och Anna på havet... pappa var också med.
Elsa på skridskor för första gången här hemma på Toftasjön.
Två härliga dagar på isen har vi haft... kul med lite vinter i Småland också.
En konversation med Elsa häromdagen...
C: Elsa titta vad fint med alla stjänorna
E: Ja, vad vackert! Mamma, Noel är där upp på stjärnorna.
C: Ja, han sitter nog på en stjärna och vinkar åt oss, tror du inte?
E: Mamma, Noel tänder ju alla stjärnorna på natten! Då blir det fint!
Julen har passerat och ett nytt år har påbörjats. Julen gick mycket, mycket bättre än 2007, Noel kändes väldigt frånvarande och vi kom in i någon sorts jul-lunk. Med små barn blir det ju sällan någon paus, en mycket aktiv 3-åring ser till att alla har fullt upp och en bebis som börjar bli väldigt social hjälper också till med sysselsättningen. Min familj kom ner några dagar och Elsa fick massor av paket... så klart! Hon tyckte dock att tomten hade konstiga ögon och han fick ingen kram. Elsa ger i och för sig aldrig kramar på kommando, är det inte på hennes villkor så får det vara. Precis som Noel kan hon vara väldigt reserverad.
Till Nyår tog vi tåget upp till Hudik där min bror Johan med flickvän Anna hade gjort en lyxig nyårs-middag med vin, glittriga hattar och smarrig efterrätt. Raketer sköt vi inte så många eftersom Elsa tyckte att det lät så mycket. Vi hann även träffa Maria med familj ett par dagar och så hann vi med att gå på kusin Gunillas bröllop, det var roligt att träffa er alla! Bilder följer nedan!
Jag fortsätter känna mig väldigt splittrad i sorgen efter Noel och glädjen över Meja, det är svårt att få plats med både och fortfarande tycker jag. Det blir i stället så att vissa dagar blir riktigt dåliga dagar då jag är ledsen, för att sedan följas av några bra dagar. Det kanske alltid kommer att vara så, jag vet inte. Samma ork och energi har jag inte fortfarande men det kan ju också bero på att Meja bara är 14 veckor, det tar ju lite tid att hämta sig från graviditeten och snittet!
I morgon ska jag och Meja på baby-massage... spännande att se vad hon tycker om det:-)
// Christina
Elsa med nyårshatt och grön soppa... hon smakade inte:-))
Min gudson Simon med Meja.
Simon och Elsa i rutchkanan...
Brudvalsen... Gunilla och Per
Fredrik och Anna på havet... pappa var också med.
Elsa på skridskor för första gången här hemma på Toftasjön.
Två härliga dagar på isen har vi haft... kul med lite vinter i Småland också.