Vi har ett änglabarn

Nu har vi tagit oss ur det "svarta hålet"... det har varit tungt efter nyår men nu har det vänt och vi är absolut på väg åt rätt håll igen. Jag och Fredrik brukar turas om lite i våra svackor men nu känns det som om vi båda har kommit i balans igen - skönt! Elsa blir mer harmonisk när vi mår bra och hela familjen känns lugnare. Vi får absolut mer energi och orkar hitta på saker när vi är lediga.

Innan Noel dog kunde vi aldrig föreställa oss ett liv utan honom, nu vet vi hur det livet är. Efter Noels död har vi fått Meja och nu kan vi inte föreställa oss ett liv utan henne... livet är konstigt, hade Noel levt så hade nog inte Meja funnits! Vårt liv nu är våra två underbara tjejer (varav den ena driver oss till vansinne ibland...:-) och vi ska försöka missa så lite som möjligt av tiden tillsammans med dom!!


Elsa i Hanaslövsbacken... hon tyckte det var roligt!


Meja börjar äta lite puré och gröt, mums!?

Pippi är hemma hos oss och diskar:-D

Martin, Anna och Elsa.

Glad fastän hon kasat sig från babygymet till golvet...

Viken fantastisk vinter vi fått här i Växjö! Det är några minusgrader, strålande sol och gnistrande snö... vi njuter så mycket det bara går. I går em fick jag åka min första tur på längdskidor för i år, det var jättefina spår uppdragna på golfbanan där vi bor. Jag hoppas att det hinns med en tur i morgon kväll också. Det är bra för själen att åka skidor i solskenet :-D

I dag har vi tyvärr varit inne hela dagen, Elsa har magsjuka och hon började kräkas i natt, men hon har blivit klart piggare framåt kvällen. Något dagis blir det dock inte utan hon får stanna hemma i morgon. Är hon OK så tar vi oss nog till pulkbacken:-)

I Hudiksvall har min föräldrar med vänner genomfört sin "Alla hjärtans fest" igen och denna gång fick de in  9000 :- !!! Tack alla ni som var där och bidrog till att 9000 :- nu kommer att sättas in på Änglakontot. Pengarna används av Barncancerfonden och den största delen går till forskning. Länken till Änglakontot finns till höger på denna sida bland de andra länkarna... Stort tack till alla er som satt in pengar där också!!

För ett tag sedan ringde polisen från Malmö och berättade att de tagit fast en post-tjuv och vid husrannsakan hade man hittat ett paket som var adresserat till Elsa Björnfot. Paketet var skickat den 6 november 2008. Vi kommer ej att få paketet förrän rättegången är klar, vilket troligtsvis inte blir förrän i mars/april... Du/Ni som känner att ni inte fått något tack för paket som skickats till Elsa eller Meja - hör gärna av dig/er! Vi vet inte vem paketet var från och vi vet heller inte om det är fler paket som försvunnit!

// Christina

Hur vet man om man fastnat i sorgen? Hur vet man om man tar sig vidare? Ska sorgen vara konstruktiv eller ska det vara ett kaos? I min värld önskar jag nog att den var logisk och förutbestämd, det är den inte!!

Jag blev genom BVC remitterad till en psykolog inom barnhälsovården strax innan jul och har nu gått och pratat med henne två gånger. Det har varit bra, jag kände att jag tappade balansen lite under hösten och när januari kom var all ork slut. Självklart finns det många orsaker, 9 månaders graviditet, skulle bebisen komma på Noels dödsdag, skulle snittet gå bra, att ta oss igenom dödsdagen ännu en gång och ändå försöka vara glad åt vårt kommande barn, Mejas födelse, jul, nyår, och Noels födelsedag...

En av de stora bitarna är som jag skrivit innan, sorgen över allt vi missat med Elsa. Dessa tankar blir självklart mycket mer påtagliga då jag tittar på Meja och allt hon lär sig. Jag kommer ju inte ihåg nästan något från Elsas tid som så liten. Nu när jag funderat på det så har jag ändå kommit fram till att både jag och Fredrik har tillbringat oerhört mycket tid med henne, problemet är nog att jag inte kommer ihåg... min hjärna hade fullt upp med att överleva det vi gick igenom med Noel och att stötta honom och vara honom nära. Jag hoppas att ni andra har minnen av Elsa som liten, då kanske ni kan hjälpa oss att besvara hennes frågor när hon blir större! Vi kanske kan lägga några pusselbitar var!?

Jag måste på något sätt acceptera att det här kommer att ta längre tid och mer kraft än vad jag någonsin kunnat förstå men jag måste också tillsammans med min familj bestämma hur stor plats Noel ska få ta... han är död, han finns inte här, men det gör ju vi, vi andra fyra i familjen. Noel kommer aldrig att glömmas bort och han kommer alltid att vara med oss i våra hjärtan, men någon gång måste han börja ta mindra plats för att våra tjejer ska få tillgång till oss - sina föräldrar. Det är konstigt för Elsa att vara mellanbarn i en familj där det finns en storebror som tar en massa kraft av föräldrarna men han finns ändå inte!? Abstrakt för en 3-åring... svårt att förstå.

Elsa har alltid sagt att Noel snart ska komma hem - han kommer på söndag mamma - brukar hon säga. I förrgår sa hon inte så längre utan hon sa - mamma, visst är det tråkigt att Noel inte kommer hem! Något har hänt i hennes medvetande, någonstans har hon förstått att Noel inte kommer till oss mera.

// Christina


Vårt älskade lilla charmtroll Meja.


Vår älskade lilla busunge - nya påhitt ständigt :-D