29 januari...
Noels 5-årsdag har passerat, den 24 januari skulle han ha blivit 5 år. Det var en tung dag, utan ett födelsedagsbarn är det ganska meningslöst med en födelsedag. Både jag och Fredrik hade tagit ledigt, vi bestämde att vi skulle åka och bada på badhuset och sedan sätta ljus och blommor på graven. Graven är ganska tråkig att gå till just nu, det är bara blött och lerigt. Rådjuren äter upp blommorna och vinden blåser ut ljusen! Vi åkte dit i alla fall och gjorde så fint vi kunde.
Det blev en jobbig dag, vi var ledsna och lättirriterade. Orken och inspirationen infann sig inte för att hitta på så mycket. Förutom att åka på badhuset så fick Elsa titta på film resten av dagen... det var hon i och för sig mycket nöjd med. Det är nog mest vi som känner oss som dåliga föräldrar.
Skönt att julen är över och skönt att födelsedagen är över, nu får vi vila lite innan det blir "högtid" igen.
Noel leker motorbåt i Toftasjön.
Noels sista födelsedag i livet... sin 3-årsdag tillbringade han på operation.
Vi har nu firat 2 "vanliga" födelsedagar, 1 på sjukhus och 2 utan honom... och många, många utan honom är kvar!!
// Christina
Det blev en jobbig dag, vi var ledsna och lättirriterade. Orken och inspirationen infann sig inte för att hitta på så mycket. Förutom att åka på badhuset så fick Elsa titta på film resten av dagen... det var hon i och för sig mycket nöjd med. Det är nog mest vi som känner oss som dåliga föräldrar.
Skönt att julen är över och skönt att födelsedagen är över, nu får vi vila lite innan det blir "högtid" igen.
Noel leker motorbåt i Toftasjön.
Noels sista födelsedag i livet... sin 3-årsdag tillbringade han på operation.
Vi har nu firat 2 "vanliga" födelsedagar, 1 på sjukhus och 2 utan honom... och många, många utan honom är kvar!!
// Christina
Torsd 16 januari - äntligen...
har jag fått bo i en väderkvarn, Mölla kallades det där nere i Skåne. Den var jättefint renoverad och gjord i tre våningar. När jag var liten drömde jag om att få köpa en väderkvarn, den skulle jag sedan inreda och fixa på alla sätt och vis. Nu har jag kommit en bit på vägen och fått bo i en i alla fall.
Möllan på utsidan... dock utan "vingar".
Mittenvåningen där jag och Fredrik bodde, mysigt!
Vi tillbringade helgen på Barcancerföreningen gård i Skåne, gården består av ett stort boningshus och så den här Möllan. Ett fantastiskt ställe som vi gärna återvänder till. Vi hade en lugn och skön helg utan måsten med vår "vi som mist" -grupp. Vi pratade, lagade mat tillsammans, prommenerade på stranden och hade det bra!
Friska vindar vid havet...
På vägen hem hälsade vi på hemma hos familjen Löw, det var skönt att äntligen träffas. Det kändes som om vi redan mötts flera gånger innan, fast det vara bara första gången.
Elsa hon bodde hos sin "extra-familj", där hon hade det så bra att hon knappt ville åka hem. Anna och Martin är nog hennes stora idoler tror jag.
I morgon åker Elsa och jag till Stockholm och grattar Katrin som tar sin polis-examen, hipp, hipp, hurra!! Sveriges bästa och längst resande barnvakter, mormor och morfar, kommer givetvis till huvudstaden från andra hållet för att passa Elsa när jag är i Blå hallen. På kvällen blir det god mat och mys. Resten av helgen får vi hitta på saker som är inomhus tror jag, så att vi inte blåser bort i stormen!? Junibacken och Kulturhuset känns som bra alternativ...
Fredrik får vara hemma och jobba + sätta upp taket, har vi tur är det färdigt när vi kommer hem.
// Christina
Möllan på utsidan... dock utan "vingar".
Mittenvåningen där jag och Fredrik bodde, mysigt!
Vi tillbringade helgen på Barcancerföreningen gård i Skåne, gården består av ett stort boningshus och så den här Möllan. Ett fantastiskt ställe som vi gärna återvänder till. Vi hade en lugn och skön helg utan måsten med vår "vi som mist" -grupp. Vi pratade, lagade mat tillsammans, prommenerade på stranden och hade det bra!
Friska vindar vid havet...
På vägen hem hälsade vi på hemma hos familjen Löw, det var skönt att äntligen träffas. Det kändes som om vi redan mötts flera gånger innan, fast det vara bara första gången.
Elsa hon bodde hos sin "extra-familj", där hon hade det så bra att hon knappt ville åka hem. Anna och Martin är nog hennes stora idoler tror jag.
I morgon åker Elsa och jag till Stockholm och grattar Katrin som tar sin polis-examen, hipp, hipp, hurra!! Sveriges bästa och längst resande barnvakter, mormor och morfar, kommer givetvis till huvudstaden från andra hållet för att passa Elsa när jag är i Blå hallen. På kvällen blir det god mat och mys. Resten av helgen får vi hitta på saker som är inomhus tror jag, så att vi inte blåser bort i stormen!? Junibacken och Kulturhuset känns som bra alternativ...
Fredrik får vara hemma och jobba + sätta upp taket, har vi tur är det färdigt när vi kommer hem.
// Christina
1 januari - 2007, ett år då Noel inte fanns
December har varit jobbig, jag har stoppat huvudet i sanden och jobbat mycket. Hoppat över julförberedelserna eftersom vi ändå skulle åka iväg. En trasig familj som har "firat" en trasig jul... det var inte lättare den här gången, vår andra jul utan Noel. Det var nästan svårare.
Förra julen var hela kroppen inlindad i bomull, vi levde i en bubbla där hjärnan inte hade kontakt med hjärtat eller resten av kroppen, döden var för nära. Noel hade just lämnat oss och vi var inne i en fysisk och psykisk sorg där saknaden inte tog så stor plats. Nu, ett år senare så är det saknaden som tar den största platsen, och den är ibland både fysisk och outhärdlig. Innan och under julen har den varit svår att leva med. Saknaden och sorgen ligger som ett tryck över bröstet, ett stort svart hål som värker.
Vi försöker leva i nuet, njuta av det lilla och samla kraft för att orka ännu en dag. Trcket över bröstet försvann för en stund när jag och Fredrik fick knyta på oss skridskorna, hänga ispiggarna runt halsen och ge oss ut på havet... en helt fantastisk tur, blå himmel och en alldeles blank is. Vi njöt av att bli anfådda, ljudet av skridskorna som skar ner i isen och en god apelsin på läsidan av en ö... i vår värld kunde en julaftonsförmiddag inte bli mycket bättre.
Tack för alla fina julkort vi fått, vi blir så glada!
// Christina
Förra julen var hela kroppen inlindad i bomull, vi levde i en bubbla där hjärnan inte hade kontakt med hjärtat eller resten av kroppen, döden var för nära. Noel hade just lämnat oss och vi var inne i en fysisk och psykisk sorg där saknaden inte tog så stor plats. Nu, ett år senare så är det saknaden som tar den största platsen, och den är ibland både fysisk och outhärdlig. Innan och under julen har den varit svår att leva med. Saknaden och sorgen ligger som ett tryck över bröstet, ett stort svart hål som värker.
Vi försöker leva i nuet, njuta av det lilla och samla kraft för att orka ännu en dag. Trcket över bröstet försvann för en stund när jag och Fredrik fick knyta på oss skridskorna, hänga ispiggarna runt halsen och ge oss ut på havet... en helt fantastisk tur, blå himmel och en alldeles blank is. Vi njöt av att bli anfådda, ljudet av skridskorna som skar ner i isen och en god apelsin på läsidan av en ö... i vår värld kunde en julaftonsförmiddag inte bli mycket bättre.
Tack för alla fina julkort vi fått, vi blir så glada!
// Christina