Måndag 9 oktober, uträtta ärenden
Söndag kväll gjorde att livet kändes ännu bräckligare, farmor Ullas telefon ringde, lilla Alice hade somnat i sin vagn och inte vaknat mera. Noel och hennes storebror Anton är födda samma dag 24/1 2003 och våra flickor är födda under 2005... nu har vi förlorat vår Noel och dom sin Alice, nu måste det vara nog! Nu brinner ett ljus för Alice bredvid Noels i vardagsrummet.
Modet att leva och modet att dö får mig att tänka på våra sista dagar med Noel. Farmor Ulla sa flera gånger dessa dagar att ofta är det de anhöriga som hjälper den som är döende över till andra sidan. Det är viktigt att vi som ska bli kvar inte hindrar den som ska dö genom att säga saker som "lämna mig inte, dö inte". Jag är glad att Ulla berättade det här, det gjorde att både jag och Fredrik kunde säga till Noel att det var okej att ge sig av, att vi älskar honom för alltid var han än befinner sig och att han för alltid kommer att vara vår lilla enviskråka.
Noel hade modet att leva ända in i det sista och han hade modet att dö när kampen var förlorad. Både Lund och Växjö var förvånade över att det gått så fort de sista dagarna och det känns bra för mig att tro att Noel hade modet att lämna oss. Det som är svårare att övertyga sig själv om är att han har det bättre där han är nu... han hade det ju bra med oss!
Noel och Alice, sköt om varandra vart ni än är!
// Christina
Kära Ni!
Vad Ni få utstå, jag har svårt att hålla tårarna tillbaka. Har Ni inte haft nog. Tänker på Er varje dag och tycker att Ni är så starka. Skall tänka på Er på lördag och tända ett ljus för Noel och då även för Alice.
Krama om varandra.
Boel
Vi tänker ofta på er! Vad lite man vet om livet! Jag måste sluta vara så irriterad på barnen, utan uppskatta varje dag.
Det glädjer mig att höra att ni är förvissade om att det finns en andra sida. Det är jag också. Jag har inte själv varit med om något men jag har en vän som har fått meddelade från sin döde far via ett medium. Visst kändes det som att Noel väntade in alla sina käraste innan han gav sig av!
Enligt väderprognosen kommer solen att skina på lördag och hjälpa till att göra det till en fin dag.
Vi ses på lördag.
Marléne med familj
Vilken klok farmor ni har! Precis så har jag också känt, men inte kunnat formulera med ord. När en av mig mycket älskad person gav upp då gick det snabbt att gå över till andra sidan. Men hon kämpade som en krigare i flera år dessförinnan.
Jag tror inte att det går att övertyga sig om om att någon som dör i förtid har det bättre någon annanstans än här hos oss. Det går inte att tro! Men en klok människa sa till mig när det ofattbara faktiskt hade hänt att sorgen blir aldrig mindre, men man lär sig leva med den. Då ville jag inte förstå för jag behövde leva mitt i min djupaste och mest förtvivlade sorg, men nu nästan två år senare tror jag nästan att det stämmer. Även om delar av mig fortfarande vill att hela livet ska stanna upp så läggs dag till dag och bildar ett liv som heter efter.
Jag tänker på er, och på lilla Alice. Ta hand om varandra.
Anna
Har inga ord som beskriver känslorna just nu! Hoppas Alice och Noel tar hand om varandra på andra sidan.
Kram Fam. Nielsen
Har inte skrivit till er pa ett tag da orden känns futtiga..dock, da aven jag har haft "kontakt" med person fran andra sidan sa tror jag ocksa pa teorin att hjälpa den som är pa väg att ga bort, ge dem ro och trygghet och inte halla dem kvar, över till "andra sidan" eller vart i universum vi tar vägen.Som människor vill vi oftast ha konkreta svar till allt som händer, för att vi ska kunna bearbeta och första med vart intellekt..(ursäkta att det ej blir nagra a med prickar över, men de finns inte pa mitt tangentbord). Jag vet fortfarande inte vad jag kan skriva till er, för förlusten av Noel är obegriplig pa manga plan. Jag är sa ledsen över lilla Alice, att ytterligare en familj blir drabbad av att förlora det käraste man har.
Just nu genomgar även min familj en svar tid da vi fatt en indikation pa att var bebis ej mar bra-vad det leder till, vilka konsekvenser det far för oss vet vi ej ännu, utan har nagra veckor av ovisshet framför oss..Än en gang, livet kan vi ej bemästra, det pagar runt oss och skakar om oss för att vi ska se och första det väsentliga runt omkring oss..även om även jag tycker det känns "orättvist" att nagra av oss är mer drabbade än andra. Ibland glömmer vi oss i vardagens slit och vandor men plötsligt sa befinner vi oss mitt i livet, mitt i nuet.
Jag hade önskat att jag kunde närvara när Noel har sitt avsked..men, är da i mitt andra hemland. Pa lördag kommer vi att ga till kyrkan i Wien och tända ett ljus för Noel..
Tänker pa er varje dag och förstar att ni har en tuff tid framför er.
Manga kramar Mia med familj
Jag är sååå ledsen för er skull, och Alices familj.
Styrkekramar!
Vilken svår prövning livet har gett er familj. Men det är en utmaning som Noel hade velat att ni klarar.
Sänder mina tankar till er!
Din text får mig att minnas hur jag själv för 10 år sen gick och bar på min dotter och viskade "du får lämna oss, mamma och pappa är redo nu."
Även om man aldrig är redo, men det kändes rätt att säga till henne.
Styrkekramar.
Visst hade Noel det bra hos er, men när han var så sjuk och inget längre kunde hjälpa honom så visste han nog att det var dags att våga lämna er.
Så oförutsägbart livet är och så bittert det är när ett barn inte får möjligheten att växa upp och få leva livet med sin familj.
Bittert för Noel och för Alice och för familjerna.
Ibland tar slutet längre tid och man hinner säga hejdå - ibland får man inte ens den möjligheten....
Noel tar säkert hand om lilla Alice nu och det är bra att de har varandra.
Er styrka är ofattbar, ert sätt att skriva och låta oss andra runt omkring få ta del av era tankar är enormt. Men man får vara svag också, vilket jag tror att även ni är ibland.
Tänder än en gång ett ljus för lille Noel på lördag. Skickar en tanke där ni då är, bortanför träden.
Livet känns så konstigt. Grymt rent utsagt. Lilla
Noel och nu våran lilla Alice. Tårarna tycks aldrig
ta slut. Och mitt i allt så föder Alice moster en
liten tös. Ett litet hjärtebarn som behövs i allt
elände. Ulla dina ord värmde.
Många kramar Ingrid
Hej.
Vi saknar ord och tårarna går inte att hålla tillbaka.
Alice fam. känner vi genom dagis och vi har alltid stannat och småpratat när vi träffats.....
Vi beklagar eran sorg och känner eran styrka.
Finns ingen mening med att ett barn dör.
Ni har förlorat erat eget barn och ett barn i eran närmaste släkt.....på kort tid, hur kommer det sig att vissa drabbas???
Vi känner med er önskar att vi kunde ta en del av eran sorg så att ni inte behövde bära all sorg själva.
Tänker på er, tänker på Noel, tänker på Alice och tänker på deras syskon.
TAck för att Ni delar med er av erat liv det gör att vi uppskattar det vi har och försöker ta dagen som den kommer.........
Många kramar från Arvid, Gustav, Petra och Fredrik.
Två små barn lämnat världen alldeles för tidigt.Sänder alla våra tankar till er.
Kramar från fam Lundqvist/Aro
Så ofattbart grymt!
Noel tar självklart hand om lilla Alice!
På lördag när jag tänder ljuset för Noel, kommer ett litet ljus till brinna.
För Alice!
Ta hand om varandra
Kramar Susanne
Tack Christina (och ni andra)för det du(ni) skriver, jag läser det om och om igen allt för att kanske få lite tröst i all förtvivlan.
Jag måste bara tro att Alice har det bra där någonstans tillsammans med Noel och att de blir väl omhändetagna av Alices morbror Per.
//Alices mamma Gennet
Livet är verkligen skört! Helt ofartbart! Noel tar säkert hand om lilla Alice nu, precis som han gjorde med Elsa.
Tror precis som du Christina att Noel vågade lämna er för han kände stödet från er. Han visste ni tyckte det var okej. Han fick allt mod från er. Glöm inte det, att ni verkligen har varit ett bra stöd för honom. Han har känt kärleken från er, det viktigaste av allt.
Kramar Nadja (Tänker på er)
Kramar Gunnel.
Livet är hårt ibland. Alldeles för hårt just nu! Kan inte finna några ord, det är som sagt FÖR mycket nu. Önskar jag kunde säga/skriva något som ger er tröst i sorgen... men ni vet att vi finns för er, dag som natt.
Vi ses på lördag. Jag ringer när vi kommer ner i morgon.
Kramar Maria
Tänker mycket på er och följer i bloggen er kamp för att komma vidare.
Kramar Katalin