Söndag 15 oktober, Begravning
Kistan vilade på en bädd av höstlöv och ljusen och orkideérna vilade på bäddar av mossa. Det blev varmt, ljust, busigt och massor av Noel, precis som det skulle vara.
En sista liten saga... A. A Milne, Nalle Puh, samlade berättelser och verser.
Utdrag ur;
En saga om en förtrollad plats.
Christoffer Robin och Nalle Puh pratar om vad de tycker mest om att göra. Christoffer Robin berättar att han tycker mest om att göra ingenting.
- Hur gör man ingenting? frågar Puh, sedan han funderat en lång stund.
- Jo, det är när nån ropar till en, just när man ska gå ut: "Vad ska du göra Christoffer Robin?" och man säger : "Åh, just ingenting", och sen går man och gör det.
- Jaså, sa Puh.
- Det är sånt där ingenting som vi gör just nu.
- Jaså, sa Puh igen.
- Det är att gå och ströva och lyssna på allt som man inte kan höra, och ha det skönt.
- Å ! sa Puh.
De traskade på och tänkte på litet av varje, och så småningom kom de till en förtrollad plats högst uppe i skogen, där sextio nånting träd stod i ring, och Christoffer Robin visste att den var förtrollad, och ingen hade nånsin kunnat räkna om det var sextiotre eller sextiofyra, inte ens om man knöt ett snöre om varje träd, när man hade räknat det. Eftersom platsen var förtrollad, var marken inte övervuxen med ris och ljung och ormbunkar som i skogen utan täckt med kortvuxet gräs, som var mjukt och lent och grönt. det var den enda platsen i skogen, där man kunde slå sig ner var som helst utan att genast behöva resa sig upp igen för att leta efter ett bättre ställe. När man satt där, såg man hela världen utbredd framför sig, ända tills den nådde fram till himlen, och allt som fanns i hela vida världen hade man hos sig på det stället.
När Christoffer Robin och Nalle Puh hade suttit ett tag på den förtrollade platsen så gick de sin väg tillsammans. men vart de än går, och vad som än händer dem på vägen, så kommer alltid en liten pojke och hans Nalle Björn att leka på den förtrollade platsen högst uppe i skogen.
Det är där Noel är nu, på den förtrollade platsen högst uppe i skogen med sin apa Albin.
Sammanfattningen av dagen är att INGEN skall NÅGONSIN behöva begrava sitt barn!!!!
// Christina
Du har så rätt, ingen förälder ska behöva begrava sitt barn. Det är så fel så fel. Vi gjorde det för två år och snart två månader sen.
Anar den tomhet och förtvivlan som fyller er vardag nu, känslan av overklighet.
Sänder er all styrka som finns, den behövs.
Nej, föräldrar ska gå bort före barnen!
Ni gav Noel ett väldigt vackert avsked. Det var fina psalmer som jag inte ens visste fanns. Sånger som jag grät till redan innan pga av dess känsliga texter. Vilka starka föräldrar ni är som kunde ge Noel ett så fint avsked!
Ta hand om varandra!
Marléne med familj
Otroligt vackert blev det...
Vilken vacker begravning det verkar varit!
Och vilken fin text ur Nalle Puh.
Det är sant. Ingen ska behöva överleva sina barn!!
Någonsin.
Här brann ljusen starkt för Noel och även Alice, hela eftermiddagen och kvällen i lördags.
Sänder styrka till Er för framtiden!
Kramar Susanne i Östersund
Det verkade vara en "bra" begravning, om man nu kan säga så... Tänker mycket på er.
Hela lördagen tänkte jag på Noel och Er. Jag hoppas
att det var en fin dag när Noel reste vidare.
Allt det onda tar aldrig slut. Nästa månad ska jag
till Kiruna och ta farväl av Alice. Och mitt i allt
föddes Alice moster en liten tös, ett litet hjärte-
barn blev det. Så tårarna ska vara för saknad och lycka. Ta hand om Er.
Kram Ingrid
Hela lördagen tänkte jag på Noel och Er. Jag hoppas
att det var en fin dag när Noel reste vidare.
Allt det onda tar aldrig slut. Nästa månad ska jag
till Kiruna och ta farväl av Alice. Och mitt i allt
föddes Alice moster en liten tös, ett litet hjärte-
barn blev det. Så tårarna ska vara för saknad och lycka. Ta hand om Er.
Kram Ingrid
sänder mina varmaste tankar till Er!
Ta väl hand om varandra nu så gott Ni kan.
styrke kramar/Berith
Begravningen var jätte fin och vacker. Ett fint farväl av lille Noel. Tack för Maja och jag fick chansen att ta ett sista farväl av Noel. Det betydde mycket.
Massor av varma kramar från Maja, Max och mig.
Kära ni. Det är så orättvist i livet. Man fattar ingenting. Men goda varma kärleksfulla tankar följer er hela tiden. KRAM
Det var grått och tungt när vi gick in i kapellet. Det var verkligen Noel där framme vid kistan och alla sångerna som vi hörde och sjöng. Vi sa hejdå. När vi kom ut sken solen och det var en perfekt, härlig utadag precis som Noel,ni och vi tycker om.
Kram Lotta
Noel ler nog i sin himmel över det fina avskedet Ni gav honom, jag hoppas att det snöar riktigt stora snöflingor så att han kan åka skidor där han är nu, för vintern finns nog i Nangijala också!
Ta hand om Er och var rädda om varandra!
Kram Anna
Vi tände också ljus för Noel och tänkte mycket på Er under dagen.Begravningen blev väldigt fin vad vi förstår av det du skrivit, Kristina vilken fin berättelse.
Kramar
Spelade Shirley Clamps låt idag och läste bloggen, tårarna kom igen.
Hela cermonien var så jättefin- musiken, sången, texterna och Noels egna skogsglänta i kapellet. Jag var glad att vi tog med barnen. Ida betydde så mycket när tårarna kom, hon var min nalle att hålla om i förtvivlan.
Det kändes som Noel fick det finaste av farväl i kapellet i lördags. Kanske det var som Albin sa när vi lämnat blomman vid kistan: "kanske Noel räcker ut handen och tar något". På sitt sätt gör han nog det. Han tar tag i oss, oavsett var han är, för alltid.