Måndag 2 oktober
På eftermiddagen var vi till sjukhuset för att se Noel. Prästen Anders, kuratorn Lisa och Anna från begravningsbyrån hade tänt ljusen i kapellet och bäddat ner honom i en alldeles vit kista. Han var så fin, jag väntade mig nästan att han skullle öppna ögonen och fråga vad vi gjorde där...
Det var jobbigt att se honom eftersom smärtan blir knivskarp i bröstet och verkligheten gör sig påmind på det mest brutala sätt man kan tänka sig. Vårt barn ligger i en kista.
Det blev dock en fin stund och vi lade i hans blinkskor, en ficklampa, munspelet och ett "dataspel" i kistan samt fina teckningar, halsband och pärlplattor från hans kompisar.
I övrigt fortsätter dagarna att vara långa och vi försöker att ha ett litet projekt varje dag. Min bror har tagit över renoveringen av vår övervåning så vi försöker vara lite behjälpliga med att välja färger, sätta plast på golven, åka och köpa det som saknas osv.
Vi lämnad dödsannonsen till Anna i dag och den kommer att publiceras i SMP, HT och NSD på onsdag. Begravningen kommer att vara lördagen den 14 oktober.
// Christina
Hej
Undrade just hur det gått för er i dag? Har tänkt massor på er! Jag minns Noels min när han visade oss sina nya blinkskor. Han riktigt lyste ikapp med sina skor då där hemma i soffan. Nu lyser han som den vackraste ängeln på himlavalvet.
Många kramar Maria Buske
Som vi tänkt på er sen Noel dog. Varje dag, ofta, ofta. Så svårt det var att föda det älskade lilla barn samtidigt som ni just förlorat ert. Jag läste om Noels bortgång på söndagskvällen, samtidigt som förvärkarna var i full gång. Så gick jag omkring här hemma och värkte och tänkte på er. Tänkte på hur er söndag kanske sett ut, och på hur vår söndag varit; Alfons lekte med en dagiskompis här hemma för första gången och så var det ju en så vacker dag!Allt tänjs till det yttersta. Varje värk var som en stor glädje och samtidigt som en stor skräck och sorg för det vi och ni tvingats in i. Och fortfarande är jag så rädd. Så rädd att Alfons inte ska klara sig. Och så är jag så glad för allt det där "lilla": ett skratt eller en "smackis-puss" på munnen.
Och jag hoppas att ni kan orka leva och orka överhuvettaget! Jag tänker på er varje dag! Vi tänker på er! Ring om ni vill. Mitt mobilnummer är: 0734-13 25 29. Eller skriv till min mailadress.
Stora kramar Catarina.
Min mailadress är: [email protected]
Ett litet hej till er alla tre med en stor
och mjuk Jonna kram.
Det känns så orättvist. Jag tänker på er varje dag. Försöker sätta mej in i er situation men det går inte. När jag tittar på mina barn så gråter jag varje gång. Jag ska tänka på er den 14 oktober när begravningen är.
Många stora kramar från Anna-Karin, Jessica, Robin och Jenny.
Jag tänker mycket på Noels lillasyster, som inte kommer att ha egna minnen av Noel.
Jag har inte förlorat syskon på samma sätt, men har inte sett mina halvsyskon sedan jag var 7 år, och har inga direkta minnen av dem. Det gör ont nu när mina egna barn är i den åldern och jag ser glädjen de har av varandra.
I SvD nätupplaga den 21 september publicerades en artikel om av bok som ges ut av Rädda Barnen. Så här står det: "När Ida Gamborg Nielsen förlorade sin mamma i cancer väcktes tanken om att göra en fylla-i-bok för barn. Resultatet blev Min minnesbok som till formen liknar böcker om bebisens första år.
? Minnena är kvittot på att man har haft något tillsammans, säger Lotta Polfeldt på Rädda barnen som ger ut boken." Det finns mer info på www.rb.se.
Det kan kanske vara ett projekt lite längre fram, när ni orkar.
Jag kramar mina barn och skickar kramar till er.
Maria
Jag tänker på er så mycket. Hoppas att ni får all den styrka ni så väl behöver framöver. Inte bara fram till begravningen utan sedan också.
Många varma kramar!!!!!!!
"Gud som haver barnen kär
se till mig som liten är, vart du än i världen vänder står min lycka i guds händer"
Lyckan kommer lyckan går, du förbliver Fader vår."
Från Tilda Matias lillasyster 10 år.
"Matias tar hand om dig, Noel!"
Adrian Matias lillebror 7 år.
Tänker på er er!!
Kramar om.
Tuija, Matias mamma
det går inte att föreställa sig vad Ni går igenom, man kan bara ana...man frågar sig om och om igen vad som är meningen men det finns ingen mening!
Ni får nu ta en dag i taget, etapp för etapp att orka med livet, önskar att jag kunde skicka Er lite styrka...
Kommer att tänka extra mkt på Er den 14.
Många kramar Berith
Vi har varit med om "samma historia" med vår son i våras....overkligt...Vad kan man göra mer än följa med? Kan bara säga att, hoppas att den 14 blir en "äkta stund" för er. En stund där Noel känns så nära det går. Så smärtsamt, men så hedersfullt för hans minne.
Om ni vill, kan ni maila mig,
kram Maria, Johns mamma.
Skickar en varm kram till Er. Två böcker som så småningom kan vara värda att läsa är "Jag är kvar hos er" och "Jag saknar dig, jag saknar dig" av Peter Pohl. Ur dessa böcker fann jag själv styrka när ingenting var som det skulle.
Hej Christina och Fredrik
Ni har nu haft den svåraste dagen i Ert unga liv.
Att ta farväl av ett barn är det svåraste man kan göra. Ingen, som inte varit med om det själv kan förstå hur det känns. Min tankar var hos er hela dennna svåra dag. Tag hand om varandra så väl Ni kan.
Det kanske känns svårt just ju, men Ni får ta en dag i sänder.
Hej! Tänkte om ni som förlorat ett barn kunde ta en titt på den här killens blogg.. han var med om det för några dagar sen. Orättvisa värld, men dom vill verkligen ha hjälp av människor som varit med om det själva.
http://tonyrdberg.blogg.se/2012/june/forlora-ett-barn.html
/Lisa