Vi har ett änglabarn

Hur livet går vidare när man förlorat ett barn i cancer...

Tisdag 24 april - sorg är kärlek som blivit hemlös...

Nu finns det skrivet i sten - Noels namn, hans födelsedag och hans dödsdag... det gjorde ont att se! Mest blev jag nog arg över att livet är så svårt just nu, inget kommer någonsin att bli sig likt. Vi kommer att lära oss att leva med förlusten av Noel men saknaden kommer att göra ont hela livet!



// Christina

Oj vilken vacker sten...
Vad fint han har det lilla Noel. Fast så fel att han ligger där..
Kramar till Er, i eran Livssorg.

När jag väl fick iväg kommentaren ( se ovan ) så försvann namnet..Kramar.

Jag ger upp... Maria i Vagnhärad

En jätte jätte fin sten men guuud vad sorgligt att titta på den :(

kram

Jättefin sten - så sorgligt och så fint på samma gång. Vilken fin text.....
Jag är så ledsen för er skull.
Kramar och tankar till er.

Vacker sten och så fina ord från er till Noel! Men fy fan för att barn måste dö.

styrkekramar

Det var den vackraste och sorgligaste gravsten jag sett!! Det gör så ont i hjärtat på mig när jag ser den. Ni har alltid så fint och lite busigt ordnat vid graven. Till helgen ska jag gå förbi och titta på stenen.

Kramar
Marléne

Så vackert men så hemskt!
Vill inte att det ska vara så orättvist, varför?? Det känns så overkligt att de ligger i en grav, när de var här för bara några sekunder sen!
Det gör så ont!

Det vrider sig i magen, gråten kommer.Blir rastlös och får en obehaglig känsla av bekräftese av att se den vackra gravstenen.Hur ska då inte ni känna? Sorg är kärlek som blivit hemlös. De orden glömmer jag aldrig.Tänker hela tiden på er. Kram.

Så vacker stenen är! Och, precis som du skriver -så himla fel! Sanna uttrycker det bra längre upp: -Jag vill slå den i bitar.. Noel, lilla Noel, vi saknar dig. Skrev en dikt på Noels sida som jag fått av någon jag känner. Nu känns det som att den kanske kan passa igen?

STJÄRNORNA
Långt,långt borta
lyser stjärnorna
det går inte att
räkna dem
De är fler, många
fler än någon
kan tänka sig

Långt,långt borta
så långt man kan se
ser jag stjärnor

Och de ser nog
mig också...
Vilken stjärna är Din Noel?

Kram till er alla och en särskild puss till Elsa.
-anki i lund

Åh, vad vacker.. vet inte vad jag ska sriva mer. Noel har det bra nu. Han ler nog från sin himmel till er. Kramar Jessica

Jättefin och väldigt speciell sten passar till en mycket speciell liten kille!
En symbol för att han har funnits på jorden och att han nu finns i era hjärtan och bland stjärnorna....
Läste för ett tag sen här på sidan någon som rekommenderade en bok av Peter Pohl. Jag var på biblan igår och lånaden den, har sträck läst och är djupt berörd i själ och hjärta. Det är så skönt att få sjunka in i någon annans verklighet en stund och få pausa från sin egen.
Många värmande kramar!

Vilken fin sten, verkligen vacker! Känner inte er men tänker väldigt mycket på er ändå! Kram Ida

Vi tänker på er!
Kusin Ulrika

Otroligt vacker sten!
Tänker på er ofta.
Idag var jag på begravining av en 92-åring. Kändes så orättvist att inte Noel och Alfons fick bli lika gamla och till på köpet helt klara i huvudet.
Tyvärr är det väl så livet är, och jag är tacksam över det faktum att vi inte vet något om morgondagen!

Kramar till er alla
Susanne i Östersund

Vilken fin sten,men jag håller med att det hade varit bättre om Noel hade levt.Det är hårt att missta någon.Misste precis min svåger i en olycka(han var 40).Det är tungt.Var rädda om er,vi tänker på er.

Hej Stina o Fredrik!
Vill bara säga att ni har fixat det såå fint på Noels grav. Jag har besökt den vid flera tillfällen i tanken. Hoppas på att få göra det i verkligheten oxå, med det verkar lättare sagt än gjort just nu.
Jag tänker på er ofta och önskar er en trevlig valborg.

Thomas hälsar. Många kramar Maria

Vad fint ni gjort det å Noels grav.
Livet är vekrligen grymt och orättvist, och tiden går så fort så fort. Känns som om det var igår jag läste om att Noel nu lämnat oss.
Hoppas att ni får en trevlig valborg!

vet hur ont det känns att se sitt barn dö, vet hur ont det känns att se honom i sin kista och hur ont det gör att se honom hissas ner i jorden (han begravdes hel i kistan med alla sina saker hos sig).
Vet hur ont det gör att få gå och besöka sitt barn på kyrkogården och aldrig mer få se eller hålla honom mer.
Tanken på att han ligger där ensam i regn och rusk på en mörk kyrkogård ger mig kalla kårar...ett litet barn ska ju vara hemma i tryggheten hos mamma o pappa.
Såg bilden på honom och sin mamma i en av era bloggar...så fin liten kille han var.
Min pojke fick ett rätt ovanligt namn..Loke...vet inte om du sett det bland minnes annonserna ibland.
Men ibland ser man namnet dyka upp bland nyfödda och då rycker jag till...det känns sååå skönt att andra döper sina barn till Loke trots att det är så ovanligt.
Vet inte hur jag skulle reagera om jag hört någon ropa efter sitt barn som heter just Loke...den dagen kommer nog...
kramar