Måndag 26 februari
När jag anmälde mig i höstas så levde Noel fortfarande, när han dog visste jag inte längre om jag skulle ha kraften att genomföra tjejvasan. När jag mår dåligt psykiskt så blir jag också väldigt svag fysiskt, vissa dagar har 1 km i skogen varit för mycket. Jag har rört på mig mycket, inte för att få superkondis men för att ta mig igenom de dagar som är värst... nu känns det bra att ha genomfört loppet och kanske kan jag hämta kraft bara genom att tänka på att jag fixade tjejvasan... 30 km på skidor.
I dag var vi på baksidan och byggde en stor snögubbe och en snölykta till Noel, jag har tänt en marschall i den och den lyser så fint på altanen. Fredrik for till jobbet vid 13:30 och kommer väl hem vi 22:00. Jag och Elsa har haft en lugn kväll, vi har tagit ett långt skönt bad, byggt lego och läst massor av böcker.
Vad härligt det är med alla påhittiga människor som dessutom vill hjälpa barncancerfonden, ni är super!
Glömde att skriva när det gäller blodgivningen att det rör sig om 3 - 4 ggr per år, så det är inte så väldigt betungande. Själv väntar jag fortfarande på ett godkännande för att kunna ge blod.
Anki - jag är också stickrädd, men personalen sa att många som lämnar blod är det, så de är vana och dessutom väldigt duktiga på att sticka. Man behöver ju inte göra som Fredrik... låta alla elever sticka sig i armen!
// Christina
Elsa är nybadad och iförd sitt första nattlinne... lite mallig är hon!
Vår snögubbe som fåglarna redan tagit "näsan" av.
Va duktig du va som tog dej i mål. Söt tjej.
ha d gott..
Hej och Grattis för att du tog dig runt, trodde inget annat efter att ha följt Eran blogg en längretid.
Fin bild snögubben, den blir nog Noel glad när han ser ner på den.
Kramar till Er
Va du va bra som kom i mål. Så söt hon är. Det är bara tre ggr man lämnar om man är tjej å det är ju ingenting. Jag gör ju det å det känns inget mer än att det svider lite när dom sätter nålen. Men det finns ju värre saker å det är ju en bra sak. Dels hjälper man andra å dels fån man själv en gratis hälsoundersökning.
Hjälp! Min dator gjorde nåt konstigt lr var det jag som gjorde nåt. Men det hade ju räckt med ett inlägg. det är ju bra att lämna blod. Jag gör det dels för att rädda liv å hjälpa andra å dels för att jag får en gratis hälsoundersökning.
nu har den fått ännu mera spunk..(datorn alltså)
Inte ens med normala förutsättningar tror jag att jag skulle orka dra mig igenom alla de milen på skidor. Du är strong Stina. Glöm aldrig det.
Gotjejen ser så stor ut i sitt nattlinne. Vår snögubbes näsa använde Albin som skrapa på bilen så vi hade morotsflagor på de mest konstiga ställen... Tur att den ruttnat lite så inte bilen repades i alla fall... Att stickas känns inte så kul ens för mig som sjuksköterska men det känns så rätt att ge blod. Numera är det barncancerfonden som får mina blodslantar. T-shirtssamlandet är lagt på hyllan. /Niclas
Hej!
Jag vet inte vad som är konstigast, att cykla på motorvägen eller att halka runt på bakhala skidor i 3 mil. Hur som helt är jag imponerad och stolt. Forsätt träna och rensa skallen även om det blir 1 kilometer ena dagen och 10 den andra.
Kram lillebror
Bra jobbat i spåret!! Det mesta arbetet gjorde du nog trots allt innan...det är starkt att ta sig ut när man mår dåligt!
Jag hade fullt sjå att hänga med pappa i spåren på sportlovet, huuu! Måste ut lite oftare...
Kram Ulrika
Tack för en jättemysig helg.Bra att du lyckades lura med mig.Vi får se vad det blir för tok nästa gång.
Trots bakhala skidor så var det inga sura miner, så ska det vara. Ha det bra, vi hörs snart.
Kram
Katrin
Hej,
Grattis, bra jobbat!!!!
Jag lämnar med blod och tycker inte alls om att bli stucken (mkt lättare att stick andra, haha), men man gör det ändå eftersom man vet att det gör så gott för någon annan :)och som de andra med skrivit det är ju bra för ens egen del med.
Som vanligt jättefina bilder :)
Kramar Cissi
Jag är så imponerad av din insats! Kanske behövde du detta - du kunde minsann visa att allting går!
Jag har läst igenom hela Noels blogg och denna nya bloggen och du/ni skriver så bra. Det är omöjligt att hålla tillbaka tårarna när jag läser om Noels sista tid. Vi befinner oss i en mycket svår situation med vår Gustav som också har hjärntumör. Det ni skriver gör mycket ont att läsa men samtidigt så ser jag en liten ljusning i allt mörker - livet måste gå vidare. I dagsläget förstår jag inte hur det skall gå till. Jag fortsätter att läsa och kanske kan jag lära mig något av er. Jag vet att ni också följer Gustav på hans hemsida. Tack för ert stöd.
Kram
Anna Holgersson
Heja Christina!
Vad stark du var som kom runt! Visste väl att du skulle klara det!
Elsa är så gullig i sitt fina nattlinne!
Jag fick inte bli blodgivare, är lite besviken över det! Man upptäckte att mit bltr inte var ok. så det blev medicinering istället. Jag har också träffat en massa damer, typ din försäkringskasse tant, och de är bltr höjande!
Monica (Håkan hälsar)
Vilken bedrift!! Själv skulle jag aldrig kommit på tanken....;-)
Tänker på Er ofta.
Noel satte sig djupt hos mig trots att vi aldrig träffades.
Önskar er allt gott i fortsättningen
Kram Susanne i Östersund
Oj, jag är imponerad! Vilka härliga bilder på din fina familj och vilken fin snögubbe - er Noel kan säkert se den från var han än befinner sig.
Jag är oxå blodgivare - och en stolt sådan! Dessutom kan jag ytterligare skryta med att jag är månadsgivare i barncancerfonden, så det så....(ler)
Kramar till er!
Jag bugar och är imponerad av din insats i skidspåret. Skönt också att du slipper den omänskliga handledaren på FK. Har man nattlinne, är man en stor liten flicka! Jag ser fram emot att få träffa Elsa. Helt underbar bild. Själv åker jag till Stockholm snart, där vår ettåring finns.Många varma hälsningar.
Härligt att du klarade spåret så galant, Christina!!
Jag förstår att det måste kännas väldigt skönt att ha genomfört det. Noel hejade säkert på dig, ifrån sin himmel....
Vi ses på jobbet i morgon, hoppas jag!
KRAM från Anna-Greta
Hej på er!
Riktigt bra jobbat! Imponerande att du fixade att åka skidor 30 km (när jag själv knappt har motivation till att åka skidor 3 km :))! Fin snögubbe, hoppas bara han får behålla näsan framöver. Hoppas att snön ligger kvar ett tag till så ni hinner göra flera snölyktor till Noel, det är så fint när det lyser. Ta hand om varandra!
En stor kram från Oslo!
Hallå
Vad duktig du var som orka vasan. Men vad klarar
inte en tjej av...det finns inte mycket.
Har lämnat blod i ca 30 år, och det gör inte ont,
har man huvudvärk så försvinner det, och det syns
knappt på min arm (har alltid lämnat på samma arm).
Allmänntillståndet blir toppen.... man mår kanon
efteråt.
Kram Ingrid
Godmorgon.
Oj vad duktigt av Dig, jag skulle nog inte ha kommit runt än idag =) ( min pappa vallade skidorna helt fel)
Då satt nog Noel på ett moln och hejade på sin Mamma. Både när du åkte skidor och sedan för att se hur snögubben blev.
Vad söt Elsa är, När hon blir stor så får Ni nog jaga bort många "friare".
Ha det så bra och sköt om Er.
Massor av kramar.
Hej, vad otroligt bra gjort av dej att åka vasan och på en så bra tid! Hoppas att ni får det bra i Lofsdalen med Bengt och Barbro, ser ut att bli bra väder dessutom.Vi är också lediga men tror inte vi kommer iväg till fjällen som vi gjort de senaste åren.Igår blev jag gammelfaster så vi kanske åker till Sundsvall och hälsar på lilla tjejen till veckan. Vi tänker mycket på er.
Mamma hälsar så mycket.
Sköt om Er, många kramar Marie
Hej. Det är mycket bra att du gjorde VASAN, en stort steg framåt eller skidtag kanske. Är övertygad att Noel hejade på dej. Jag har lämnat blod i 10 år. Har bara ett ställe i hö arm som går att sticka i, är glad så länge det håller. Jag tänker på er. Kämpa vidare ta en liten tid i taget. och stanna upp ibland. Man måste inte vara duktig hel tiden. KRAM.
Så starkt av dig att klara tjejvasan, även om du känner dig liten och svag och inte vet hur du ska orka genom vissa dagar har du visat att du har en enorm styrka att ta fram. Ta fram minnet av loppet de dagarna.
Jag tänker på er och på Noel. Kram
Hej där !!
Nu e jag hemkommen från fjällen , det blev tyvärr ingen riktig snögubbe på Flatruet men dock en i tankarna på dit vägen å en till i tankarna på hemvägen .
kraaaaaaaaaaaaam
Det är helt otroligt vad tiden går fort...
Det är snart 6 månader sedan Noel åkte upp till molnen ( 24:e ) och livet fortsätter...
Konstigt men skönt.
Många kramar.
Så enormt strongt gjort!!Vilken styrka du har!
Elsa är på korten är så himla lik min dotter Tyra..
och hon miste också sin storebror. Han hade samma sorts hjärntumör och blev bara kvar hos oss i 3år.
Det känns som man genom livet har en alltid närvaranden kamp att försöka förstå vad som egentligen hände. Och mitt i det föddes Tyra, busig och pigg på det mesta. Det ger styrka det med.
Maria