1 Januari 2007
Julen är äntligen över och det känns skönt. Vi har gjort det så mysigt vi kan och försökt njuta av Elsas alla upptåg och hennes utforskande av nya leksaker, men som vanligt är det ju roligast att vara med och diska, lägga in ved i kaminen eller att sitta vid datorn. Busa med mormor, morfar och morbror står förstås överst på roliglistan!
Nyårsafton firade vi här hemma med goda vänner med allt från fördrink, 3-rätters middag och avec till kaffet. Vi hade en bra men lite vemodig kväll. Året som varit har varit tungt och jobbigt många stunder men också fyllt av en otrolig lycka över våra två barn och allt som vi fyra har fått dela med varandra. Det har varit allt från besök på Lisseberg till alla våra små kvällsdopp i Toftasjön, ett år då vi lärde oss att det enda som räknas är att leva i nuet och att ta vara på det lilla.
I morgon bitti skjutsar jag Fredrik och Elsa till flyget, de ska till farmor och farfar i Tärendö. Fredrik längtar hem till norrland och han kan ju inte åka dit utan Elsa, då öppnar de kanske inte dörren...!? Jag stannar hemma och försöker komma ikapp lite med sorgearbetet, allt går så runt ibland att jag blir frustrerad över att inte hinna sörja. Jag ska skriva ut bloggen om Noel för att spara i en pärm till Elsa så att hon kan läsa om hur vi hade det året 2006. Jag ska också försöka skriva ihop början på historien, det började ju den 19/1 och jag började inte blogga förrän i somras. Vi får se vad som hinns med.
Tack för alla fina julkort vi fått och för hälsningarna på nätet, vi hade tyvärr inte kraft nog att skicka några kort själva. En ny länk till höger; Sannas resedagbok i Thailand och om hur det var på 2-årsdagen efter Tsunamin.
// Christina
Hej och god fortsättning på Er.
Jag hoppas att ert nya år ska vara fyllt med mer glädje och kärlek, än det förra.
Jag tänker ofta på er och tittar in lite då och då på bloggen, för att se hur ni har det.
Många kramar
Kristina
Vet inte vad jag ska skriva.... Det går liksom inte att trösta..
Kan bara skriva som det är - att cancer är pissigt och att jag är såååå ledsen att Noel inte finns hos er (kroppsligt i allafall...). Ibland känns allting så meningslöst och det finns inget man kan säga som tröstar någon som har förlorat ett barn.
Jag är så ledsen!
Kramar från Åsa
Hej på er! Sitter och jobbar en extra natt.
Kände spontant vid nyår hur konstigt 2006 varit främst efter allt med Noel. Overkligt.
Hoppas ert 2007 blir en nystart. Hoppas Fredrik och Elsa har en bra resa till fammo och faffa, de gläds åt att de kommer.
Sköt om dig Stina.
Kram från svågern.
Halloj Stina! Förmodar att det är ganska tomt där hemma på Lidvägen nu när alla rest iväg...hoppas du har det så bra det går. Tänker ofta på er! Jag har inte varit till Barbro o Bengt ännu för pojkarna har ögoninflammation så vi är bara hemma och torkar "ögonsnuva"
Tänkte extra mycket på Noel igår. Det var honom jag såg framför mig då jag lämnade blod. Jag tänkte på hur roligt vi hade när vi lekte haj, hur glad jag blev när han kröp upp i mitt knä när vi skar grönsaker till tacosen men samtidigt hur ledsen jag är över att han inte får fira sin 4-års dag nu i januari.
När jag sedan reste mig för att gå så bad jag om extra visitkort och infoblad om blodgivning. Nu ska jag bli supertjatig igen på alla jag känner som inte anser sig ha tid/råd att slita sig från sina jobb för att åka in till sjukhuset och lämna lite blod!
Många kramar till dig Stina och till er i Tärendö oxå såklart, // Maria
Varför?? Jag har precis läst Noels å er blogg. Märkte efter ett tag att det va alldeles vått på tröjan. Vänta... jag va bara å pussade mina barn. Kännde att det behövdes. Jag har inga ord mer än att jag tänker på er. Ta hand om er.. Kram..
Bästa Christina. Du har så många kloka tankar och de hjälper dig säkert i din svåra sorg. Du verkar så medveten om att sorgen kommer att ta tid att bearbeta så att den blir hanterbar. Du verkar våga möta den eftersom du förstår att du måste det. Även om en del av förra året var fyllt av sorg så var det desto mer fyllt av kärlek till dina barn.
Hej Kristina!
Jag var hos Bengt o Barbro och åt goda nybakade bullar i går kväll,jättegoda som på Ingalunda Gård,du vet.Försök sköt om dej sjäv nu,nga dagar. Kramar Gunnel
Har varit här och läst flera gånger men aldrig skrivit nåt. Men måste bara säga att jag tycker att det är en bra idé om att skriva ut bloggen och spara så Elsa får läsa. Min farmor har sparat många brev som hon och hennes syster skrev när min pappas lillebror dog. Jag har inte läst dom än men ska, nångång.
/Malin (som även skickar kramar till er)
Hej!
Jag har inte haft ork att skriva då mitt eget liv varit lite upp och ned en period.
Jag har läst allt som ni skrivit och i hjärtat mitt finns ni alltid med. Jag önskar er också ett bra 2007, ett nytt år med nya förutsättningar.
Jag hittade en sida om en annan mamma som förlorat sin son , 2 år, plötsligt i sjukdom och kanske hennes ord kan vara ett stöd eller kontakt till er.
För mig, som står utanför så blir alla ord tomma, jag kan inte förstå hur det är att förlora sitt älskade barn.
Här är adressen: http://www.momartens.se/
Kram Mia med familj