Vi har ett änglabarn

19 september - hur var det förra året?

Den 15 september förra året fick vi reda på att Noel skulle lämna oss ganska snart. Den 19 september, som i dag, hade han en dålig dag och kräktes mycket. Den 24 september, på måndag, är det ett år sedan. Det gör ont i hela mig att tänka på hur allt var då och jag har svårt att läsa bloggen från de dagarna.... han var så liten, så oskydig och måste ändå dö. Det är svårt att se någon mening med det, det kommer jag nog aldrig att göra. Alla fina barn som inte får leva.

Som så många har sagt till oss, så lugnar sig sorgen, men saknaden växer sig bara större, han är alltid med mina tankar. Vardagen tar mer plats än förut med jobb och dagis, det är skönt på sätt och vis men kan också kännas jobbigt när jag inte riktigt hinner sakna honom i lugn och ro.

För två veckor sedan var vi i Helsingborg över helgen med barncancerföreningen. Föreningen bjöd in till en "ViSomMist" - träff och det var jättebra och jättejobbigt. Vi träffade andra föräldrar som mist sina barn i cancer och vi pratade om både jobbiga och roliga minnen, åt gott och trivdes tillsammans. Vi kommer att fortsätta träffas några helger per termin och det känns som början på något bra, något som kan hjälpa oss vidare i sorgearbetet.

Elsa har gått drygt två veckor på dagis och tycker att det är roligt för det mesta, just nu är det ett litet steg tillbaka men det vänder nog snart igen. Hon pratar om "dadis" och alla "banen" här hemma.
Elsa är väldigt social och på så sätt väldigt olik Noel. Noel hade en väldig integritet och man måste jobba en del för att komma innanför skalet. Elsa hon kryper direkt upp i knät om man lockar henne med något hon gillar....

Pernilla - Jag har sett Martinas minnessida, den var väldigt fin. Tyvärr har Värnamoträffarna krockat med annat för oss så vi har inte träffat Britt sedan innan sommaren. Hälsa så mycket till henne från mig!

Monica - Inte visste jag att ni hade hästar i By, det lät skoj! En dag kanske vi tar oss för att stanna!!

Anna - Jag träffas gärna i S-holm någon dag, det blir säkert någon resa under hösten med jobbet. Ska ju upp på Lidingöloppet nästa helg, men det blir bara en kort visit och dåligt tränad är jag efter en slö semester:-)

// Christina


Sista cykelturen med lillayster och pappa.


Lite, lite bus i soffan med mamma och lillasyster orkade han vår kille.

NOEL - Jag saknar dig!!!

Älskade lilla Noel. Så fin han är i sin morgonrock och med busig lillasyster upp-och-ner på magen! Snart ett år har gått, jag kan inte fatta det. Ett år sedan världen stannade och jag blåste såpbubblor på vändplanen...
Ni finns i mina tankar, hela tiden, men speciellt på måndag. Kram -anki i lund

Nej, någon mening med att barn dör kan inte jag heller se. Jävla sjukdom!
Så fin han var, er Noel. Och så fina syskonen är tillsammans. Jag har tänkt det många gånger - vilken tur att man har kameran! Så många fina minnen man kan fånga på bild.
Varma kramar och tankar till er.

Hej!
Inte en dag utan att jag tänker på er..speciellt nu när årsdagen snart kommer till er på besök.Att förstå er saknad kan jag inte, att föreställa smärtan kan jag inte-tror inte man "vet" förrän, gud förbjude, det händer en själv..
Att gå vidare i vardagen, hur gör man det?För allt som ni gör påminner ju om det liv som ni hade med Noel, en barnfamilj..Jag är ingen mästare på att uttrycka mig i skrift men jag tänker på er och Elsa som inte har sin storebror kvar, på er som er har er lille son kvar. Jag påminns om er när jag ser min barnaskara och jag är så tacksam för varje minut som de stojar runt mina ben..för på ett ögonblick kan allt förändras..
Jag hoppas att ni kommer genom måndagen, kommer igenom denna helg som säkert ger er tuffa minnen då Noel kämpade som bäst för att få finnas till..Mitt hjärta gråter med er.
Kramar Mia m familj i Gällö/Wien

Kära Cristina med familj.Mina tankar inför årsdagen av Noels död är fyllda av starka känslor.Går inte att greppa, finns där som omöjliga att finna ro i.Bilderna av honom gör det ännu svårare, för mig i alla fall.Vad bra att ni träffar andra föräldrar i samma situation.Jag tror att det är en av få riktigt trösterika möjligheter.
Kram Lena

Hej christina. Jag och mina barn tänker på er. Ni finns i våra hjärtan hela tiden.
Det skulle vara jätteroligt att träffas, men ni ska också känna att ni orkar. Kommer att tända ett ljus på måndagmorgon när vi äter frukost.
Har en granne som har en dotter som fick diagnos cancer i magen förra året. Jag rekommenderade att den mamman skulle gå in på eran blogg och läsa lite.
Hälsningar familjen i Bro

1 år redan....
Noel var den första jag började följa...
Det började med Julia på min sons dagis som gick bort... När jag skulle betala in ett minnesblad så hittade jag Noel´s sida.
Söta lilla Noel.
Jag trodde att han skulle klara sig, länge..
Men det gjorde han inte. Inte kan väl ett sånt sött och oskyldigt barn dö.
Jag tänker mycket på Noel och vissa låtar jag hör är Noel´s.
Sedan hittade jag Alfons sida. Jag trodde att han skulle klara sig, länge.
Jag hittade andra sidor Linn, Henrik, Jocke mfl.
Sedan följde jag Greta, william
och Matilda. Jag trodde att dom skulle klara sig, länge....
Jag trodde aldrig att så många söta, oskyldiga små barn kunde dö. Vad har dom gjort ??
Livet är orättvist.
Tänker lite extra på Noel och hans älskade familj på Måndag, Kramar till Er.

Tänker på er! Hoppas att ni kan njuta lite av er tillvaro även om det som har häntär så fruktnsvärt att man inte kan beskriva det!
Kramar Jessica

Hej,
Att det redan gått ett år...Det är såå vansinnigt sorgligt att det skulle bli så här!!
Om det skulle ha tänts en ny stjärna varje gång jag tänkt på Noel, varför detta slutade så här och på Er och er vardag i Växjö så skulle natten nu vara ljusare än dagen!!!!!!!
Tänker på er! Kram Maria

Idag är det Noels dag..inte en födelsedag med glass och ballonger, utan en dag då Noel lämnade er och jorden för ett äventyr större än livet.
Jag har en klump i magen och jag undrar så hur ni har det..Vet att ingenting kan trösta, ingenting kan ta udden av er smärta.
Jag skickar på detta vis en hög med styrkekramar till er idag, på Noels dag.

Det har varit svårt att sova inatt. Jag minns dagen för ett år sen, glasklart. Det är svårt att förstå att det redan har gått ett helt år. Jag vet att den dagen kommer att komma för oss också, men den känns väldigt avlägsen. Att tiden har mage att fortsätta gå. Att inte hela världen stannar upp. Jag tänker på er, ofta.