Vi har ett änglabarn

Vi mår bra här i Sandsbro... tiden flyger i väg och helt plötsligt så är vår lilla Meja 4 veckor! Hennes hela namn blir Meja Christina Björnfot. Något dop har vi inte planerat, vi får se hur vi ska göra. Noel döpte vi i Tärendö kyrka medans Elsa inte är döpt, i stället hade vi en namngivnings-cermoni hemma i trädgården. Meja växer för fullt och har redan passerat 4-kilosgränsen och kan hålla huvudet riktigt bra.

Om jag börjar från början så har följande hänt...

När jag, Fredrik och "magen" for in till förlossningen den 1/10 så var morfar här och passade Elsa, det var skönt. Elsa kunde bo hemma och dessutom kom Fredrik hem på kvällarna och tog det lugnt på morgonen innan han åkte in till mig och Meja. Att föda med planerat snitt är en lite märklig känsla, ungefär som att få barn på postorder :-) allt är så kontrollerat och ordnat, ganska skönt faktiskt! Jag blev kvar i tre nätter och kände sedan att jag var tillräckligt rörlig för att åka hem. Snabb var jag inte men med lite hjälp här hemma av Fredrik och morfar så ordnade det sig. Jag och Meja kom hem på Fredriks födelsedag, bättre present än Meja går nog inte att få! På kvällen lagade morfar födelsedagsmiddag och vår extrafamilj, Nilssons, kom och åt med oss.

Eftersom, när jag har orkat mera, så har vi haft lite fikafrämmande och tagit lite promenader i lagom takt. Elsas största frustration har varit att jag haft ont och inte kunnat lyfta henne eller ligga på golvet och leka. Som tur är så läker kroppen fort och det enda just nu är att jag inte får lyfta, det är dock svårt att undvika ibland, tex i lekparken när det ska gungas.

Lite husfix har naturligtvis hunnits med, vi har ju lite svårt att låta bli. Fredrik har målat lister och fönsterfoder samt börjat spika dit dessa. Samtidigt har vi börjat rensa kartonger som stått på vinden sedan vi flyttade hit, en då och då. Den gångna veckan har både mormor och mofar varit här och som vanligt så blir det massor gjort då... björken är nedsågad, jordhögarna bortforslade, köksskåpen städade samt frysen fylld med bullar och kärleksmums :-) Förutom det så har jag hunnit med att jobba två halvdagar.

Förra helgen var vi på ViSomMist helg i Skåne, den var som alltid bra och en viktig ventil för att få ut delar av sorgen. Ju större plats vardagen tar desto viktigare är det för oss att få tid för att bara tänka på Noel och på hur vi själva mår. Det är viktigt för både Elsa och Meja att vi inte bär för mycket inom oss, det måste få komma ut för att vi ska orka. Orken är dock inte densamma längre och när man pratar med andra föräldrar som förlorat ett barn så inser man att den kanske aldrig kommer tillbaka fullt. Jag kan ofta känna att Noel tar mycket av min ork och energi fastän han inte är här.

Som vanligt har jag tagit massor med bilder och det är svårt att välja vilka som ska läggas ut.


Anna med Meja som är 4 dagar gammal.

Busarna... Elsa och Martin :-)

Mormor med sina prinsessor.

Morfar byggde en snölykta och sedan hjälptes vi åt med två snögubbar.

Elsa med snögubben innan den fick en "kompis".

Skidorna kom fram och Elsa tyckte det var svårt med roligt.

Tjejligan på Lidvägen...

Noel som liten...

Elsa som liten...

Meja som "liten"...

// Christina