Måndag 9 februari - hur vet man...
Jag blev genom BVC remitterad till en psykolog inom barnhälsovården strax innan jul och har nu gått och pratat med henne två gånger. Det har varit bra, jag kände att jag tappade balansen lite under hösten och när januari kom var all ork slut. Självklart finns det många orsaker, 9 månaders graviditet, skulle bebisen komma på Noels dödsdag, skulle snittet gå bra, att ta oss igenom dödsdagen ännu en gång och ändå försöka vara glad åt vårt kommande barn, Mejas födelse, jul, nyår, och Noels födelsedag...
En av de stora bitarna är som jag skrivit innan, sorgen över allt vi missat med Elsa. Dessa tankar blir självklart mycket mer påtagliga då jag tittar på Meja och allt hon lär sig. Jag kommer ju inte ihåg nästan något från Elsas tid som så liten. Nu när jag funderat på det så har jag ändå kommit fram till att både jag och Fredrik har tillbringat oerhört mycket tid med henne, problemet är nog att jag inte kommer ihåg... min hjärna hade fullt upp med att överleva det vi gick igenom med Noel och att stötta honom och vara honom nära. Jag hoppas att ni andra har minnen av Elsa som liten, då kanske ni kan hjälpa oss att besvara hennes frågor när hon blir större! Vi kanske kan lägga några pusselbitar var!?
Jag måste på något sätt acceptera att det här kommer att ta längre tid och mer kraft än vad jag någonsin kunnat förstå men jag måste också tillsammans med min familj bestämma hur stor plats Noel ska få ta... han är död, han finns inte här, men det gör ju vi, vi andra fyra i familjen. Noel kommer aldrig att glömmas bort och han kommer alltid att vara med oss i våra hjärtan, men någon gång måste han börja ta mindra plats för att våra tjejer ska få tillgång till oss - sina föräldrar. Det är konstigt för Elsa att vara mellanbarn i en familj där det finns en storebror som tar en massa kraft av föräldrarna men han finns ändå inte!? Abstrakt för en 3-åring... svårt att förstå.
Elsa har alltid sagt att Noel snart ska komma hem - han kommer på söndag mamma - brukar hon säga. I förrgår sa hon inte så längre utan hon sa - mamma, visst är det tråkigt att Noel inte kommer hem! Något har hänt i hennes medvetande, någonstans har hon förstått att Noel inte kommer till oss mera.
// Christina
Vårt älskade lilla charmtroll Meja.
Vår älskade lilla busunge - nya påhitt ständigt :-D
STOR kram till dej, vännen!! Att inte minnas sitt barns första tid är jättejobbig. Jag vet. Jag minns inte mycket av S´s första 4 månader pga att allt fokus låg på att försöka klara timme för timme... men jag kan ärligt säga att hade jag inte haft S hade jag inte varit här idag...nervvärken höll på knäcka mig! Nog om det, vi pratar om att komma ner så fort kopporna är borta, vi alla har fått tillbaka orken och Thomas kan vara ledig . Vi får höras om när... Kram och go´natt
Hej
Var inte för hård mot dig själv. Du och Fredik har två tjejer att ta hand om som båda två behöver sina föräldrar sååå mycket både psykiskt och praktiskt. När jag träffar folk på öppna förskolan här i Malmö och de har två barn att ta hand om så är de helt slut ... och då har de inte vår historia med sig i bagaget. Men jag förstår att det måste var jobbigt att nu upptäcka allt som ni faktiskt var tvugna att förtränga bara för att överleva. Men ni var ju faktiskt tvugna att göra de valen annars hade Elsa inte haft några föräldrar idag. Ibland är valen man står inför ickeval.
Hanna har varit magsjuk (vi vet ju vilken stress det är för oss som har det som ett otäckt tecken på att det värsta har hänt)och jag kom på mig att stänga av allt. Jag bara var i något slags tomhet och jag fick flashback fråb sjukhustiden. Det var precis så jag var när Sara hade somat för dagen, jag tillät mig inte känna något utan bara var... oerhört obehagligt.
Hur mycket energi och plats ska barn som inte finns på här hos oss egentligen få ta??? en oerhört svår och stor fråga även för mig. Jag vill att Sara ska finnas i min vardag men på ett sätt som inte tar energi utan som ger... hur kommer man dit??? Kanske något att ta upp och prata om i april. Ta hand om er
Kram Annika
Kära Christina. Sänder er en tanke och känner att det ni gör eller inte gör, gjort eller inte gjort, leder er framåt. Två steg framåt, ett steg bakåt. Lita på att du Christina är med.
För mig är dina tankar så lärorika. Tack!
Kram Lena