5-årig bröllopsdag... i dag
Vilken fantastisk dag vi hade när vi gifte oss - tänk vad mycket som hänt sedan dess...
Vi lovade att älska varandra i nöd och lust och det är väl ingen tvekan om att vi har prövats. Tur att man inte vet vad som kommer i framtiden. Vi har klarat oss igenom den största sorg som en förälder kan ha och vi har gjort det tillsammans. Det har varit jobbigt, det har gått upp och ner fler gånger än jag kan räkna, men nu står vi här och jag tror och hoppas att vi kommer att sitta i varsin gungstol på hemmet tillsammans, när den tiden kommer... men vem vet!?
Vi har också hunnit få två döttrar sedan dess och de är vårt allt! Det är för deras skull som vi kämpat oss tillbaka till livet, för deras skull som vi valt att se på livet med glädje igen - de värmer våra hjärtan och de knyter samman vår familj.
Nu är Elsa äldre än Noel någonsin blev, vi har aldrig haft ett barn som är så gammal som hon är - nu kan vi inte säga *så gjorde Noel när han var lika gammal som Elsa* - för han fick aldrig bli mer än 3 år och 8 månader. Det gör ont att han inte fick uppleva livet mer än så, så liten, så orättvist!
Elsa är inne i en riktig prinsessålder och leker med sina små dock-prinsessor och har självklart sin egen prinsessklänning på sig när hon leker. Favoritfilmen är "Den lilla sjöjungfrun" och hennes fantasi skenar iväg när hon leker - det är så roligt att lyssna på henne. Det är en stor skillnad att ha en frisk 3-åring mot för en som har cancer - vi förstod det inte då, men ser det väldigt tydligt nu!
Meja blir 10 månader i morgon och hennes favoriter är att stå upp och klappa i händerna, klättra uppför trappan och att krypa ut på gräset... det är full fart och enda gången man kan slappna av är när hon sover :-D. Hon har redan lärt sig att gå med "lära-gå-vagnen" och hon kan ställa sig upp utan stöd, vi får väl se när hon knallar iväg.
Lite bilder följer så klart...
Min favoritbild...
Vigsel utomhus med sjön i bakgrunden.
Här avger vi våra löften. (På logen där bakom hade vi vår middag/fest)
// Christina
Vilka underbart fina bilder och som du själv skriver;vad ni fått gå igenom. Jag förstår verkligen det du skriver om att krisen knutit er samman för vi har fått uppleva detsamma fast under ett annat krisläge. Man får kämpa och lägga fokus på ljusglimtarna för de finns ju oxå även om det som gör ont upptar mycket av ens tankar och liv.
Tur att man inte vet framtiden som sagt..
Hoppas ni får många,fina år tillsammans!
Kram från Wien
Ert bröllop var helt fantastiskt och jag är glad att jag fick vara med. Ett av de bättre bröllop jag varit på helt enkelt....
Noel var otroligt söt och charmig den kvällen oxå. Hur mycket vi runt om än försöker, kan vi aldrig förstå, vad vi kan göra är att lyssna oavsett om det gått ett eller tio, femton år av saknad av Noel.
Kram
/Katrin
Grattis till era fem år!
Vi har i år firat våra 25 år och delar samma erfarenhet som er, vi har och prövats och förlorat ett av våra barn.
Kram Gunilla
Fina bilder
Jag känner igen mig i dina känslor. Du skriver så verkligt och gör känslorna så åtkomliga. Vi miste vår son Elliot under förlossningen och det är en stor sorg för mig att jag aldirg sett hans ögon. Jag önskar att jag kunde fått tre år med min skatt. Jag hoppas att din familj kan hitta nya ljus i tillvaron, men att Noel kan leva kvar i era hjärtan på en naturlig plats. Allti älskad, aldrig glömd!