Vi har ett änglabarn

Hur livet går vidare när man förlorat ett barn i cancer...

Meja på sin namngivning... vi hade en sådan tur med vädret att vi kunde hålla cemonin ute på altanen precis som vi gjorde med Elsa. Allt känndes väldigt lika men ändå så annorlunda. Saknaden av Noel är svår att beskriva, samtidigt som jag är så glad över våra tjejer och allt dom ger oss så skär det i hjärtat av saknad efter Noel. Speciellt en sådan här dag, speciellt en dag då vi har fest med våra familjer. Han saknas varje sekund och finns i varje tanke, varje handling men jag har blivit mästare på att avskärma mig från smärtan. Jag låter honom finnas där utan att känna...

Det blev en fin dag...

• Fredrik hälsade välkommen och berättade att vi hade tre änglar med vid cermonin som representerade våra tre barn, änglarna stod framför ljusen.
• Mormor läste en dikt (som jag inte hittar texten på just nu...)
• Vi spelade "Tänk att få vara ett barn" av David Strangepå CD.
• Elsa och jag hjälptes åt att tända Mejas ljus, ett för varje namn - Meja, Christina Björnfot.
• Faster Mona läste en dikt.
• Vi avslutade med att skåla med Rosévin.

Sedan var det dags att äta en buffé med allt möjligt gott, dricka vin och äta prinsesstårta.... framåt kvällen kom osten och kexen fram och vi kunde sitta ute på altanen ända fram till 21, härligt!

Av samma blommor som vi hade i kransen till Meja beställde vi en stor bukett till Noels grav, på så sätt kändes han delaktig i Mejas dag.

Mona läste:
Ett barn är ett mirakel väl värt att vänta på Det största och det bästa en far och mor kan få.
En dotter kan förtjusa från början med sin charm och gärna blir hon buren av någon villig arm.
Men snart hon börjar tröttna på att bara vara rar och livet har så mycket som lockar och som drar.
Den tiden går så fort från liten tjej till stor. Dock är hon alltid älskad långt mera än hon tror.
'Siv Andersson'

         





        


// Christina

Precis som för dig, Christina, var saknaden efter Noel extra stor för oss också, den här dagen. Dikten jag läste var ur Profeten av Khalil Gibran och här är några strofer.

Ert barn är inte era barn.

De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.

De kommer genom er men är inte från er.

Och fastän de lever hos er, tillhör de er inte.



Kramar, mamma och pappa



Kramar från mamma och pappa.

Vilken fin dag ni hade och vad fina de är, flickorna! Jag har idag, liksom flera gånger tidigare läst delar av Noels blogg och jag gråter fortfarande lika mycket och hoppas att det ska sluta annorlunda trots att jag vet hur det blev.

Jag önskar er en skön och mysig sommar.

Kram, Josefine

Vilken vacker tillställning och flickorna är jättefina! Ja, även deras föräldrar.

Å så fina ni är allihopa! Är inte Meja väldigt lik Noel på ögonen? Jag tycker mig se lite av hans blick i hennes?



Stor kram till er alla. Önskar er en varm och skön, ledig sommar! Kram -anki