Vilken vinter vi haft...
Vecka 11 åkte vi till Lofsdalen med mormor och morfar för att åka ännu mer skidor. Meja fick åka pulka och promenera runt i snön hela veckan och var nöjd med det. Elsa gick för första gången skidskola och tyckte att det var toppen. Numera åker hon alla gröna och blå backar helt utan hjälp! Svänger och stannar som en liten skid-prinsessa.
6-stolsliften, som vi trodde att hon skulle tycka var otäck slängde hon sig upp i direkt första dagen... och sedan var ju den roligast så klart. Fun-parken med rodelbanan för skidåkare var också en höjdare. Vi hade helt enkelt en toppenvecka med massor av frisk luft och träningsvärk!!
När skidskolan började på måndagen så frågade läraren om någon åkt lift själv innan.. alla skakade på huvudet och innan de visste ordet av så for alla ungar upp i backen i knappliften, där var det inget knussel minsann:-)
Elsas första tur själv i liften, ganska stolt och pirrig!
Coolingarna i backen...
Chokladpaus i backen med mamma och pappa, när chokladen var slut var det färdigvilat!
2 km pinnade hon runt vår lilla 4-åring med morfar och mamma.
Meja sov gott i skidpulkan...
Meja och mormor hejar på Elsa i skidtävligen.
Varm choklad och macka.
Hela gänget på skidtur, inte lång men mysigt.
Vissa har det bra!
Fredrik och Elsa under 6-stolsliften.
Paus i solskenet.
Ha det bra! Christina
TACK för härlig uppdatering Christina!
Tänker på er ofta.
Kram, Josefine
Ahh, vad fina ni är! Ser ut som en supermysig vecka och jag är inte alls avundsjuk. Nähä då inte alls ;)
Kram! -a
Jag minns när mina barn var små och vi fick låna skidpulkan! Det var mysigt, men har inte haft tillfälle fler ggr.
Änglasmyckena jag köpte av Barbro gjorde succe hos mina sonhustrur, de är så fina!
Hej! Jag vill väldigt gärna skriva ett par rader för att lämna lite spår efter mig i din blogg. Jag har blivit djupt berörd av er historia och jag hoppas att det är okej att jag fortsätter följa er resa. Tack snälla för att du väljer och orkar dela med dig av vad ni upplever. Ända sedan jag började läsa om lille Victor (Den starkaste stjärnan) i mars -10 har mitt perspektiv på livet förändrats drastiskt. Jag och min man har två barn, Ellen 12 och Leo 1, båda fullt friska (så vitt vi vet naturligtvis) och genom att jag kunnat få en inblick i hur snabbt och ödesdigert livet kan förändras och aldrig bli sig likt igen har jag kommit att uppskatta vardagens alla små händelser som gåvor att vårda. Det är alla ni föräldrars, som orkar berätta om era liv, förtjänst och jag är evigt tacksam för denna lärdom. Kram Åsa
Jag hoppas det är ok att jag länkar till er sida, i ett försök att dra in mer pengar till Barncancerfonden. kram Åsa
Hej Åsa!
det är absolut OK att länka till vår sida... sköt om dig! Kram Christina
Hittade er vid Matildas hemsida. Jag har varit inne på den förra bloggen och läst om er lille Noel
Ni finns i mina tankar
Kramar Mia
Hej Christina
Pratade nyss med Britt i Värnamo som är mamma till ängeln Martina, och då berättade hon att du ordnat en träff om sorg. Så jag gick in hit för att kika hur ni har det. Hoppas ni har det bra hela familjen, det är fint att vi fått en riktig vinter i Växjö i år igen! :)
Slank in via. Har själv en ängladotter som gick bort i maj 2010, efter 10 månaders kamp mot sin hjärntumör.
Allt gott åt er. Kram
Kul sida! Hur länge har du haft din sida?
Hej. Vilken fin blogg och vilket fint minne. Vi förlora vår Levi för tre månader sedan.
Gå gärna in och kolla på www.ettsaknatbarn.se. Kommentera gärna.
Vänligen
Björn