Vi har ett änglabarn

I går var vi med i tidningen igen och då var även Noels namn med, jag hoppas härmed att Smålandsposten bytt policy för all framtid rörande änglabarn... varje familj måste själv få bestämma hur man vill göra.

I torsdags kom kusinerna från G-borg och det har varit full fart :-) Albin, Ida och Elsa har hållt igång på Leo´s lekland i flera timmar med sina pappor medans Meja och Majken fick ta en tur på stan med mammorna. På lördagen var vi på Knytte-avslutning med korvgrillning, mysigt! Annars har det varit lek hemma i huset och någon gång ibland hann vi vuxna också prata lite... men inte så ofta :-)

I morgon kommer Mormor, morfar och morbror för att fira jul med oss. Ingen julmat är handlad men alla julklapparna är klara så det ska nog ordna sig. Tomte-jobbet får vi se vem som får men Elsa väntar med stor spänning på tomten, vi får väl se om hon kommer att vara rädd för honom.

Saknaden efter Noel är stor och snart kommer vi att ha tagit oss igenom ännu en jul utan honom. Jag vet inte hur vi gör, det är som om tiden gör det åt oss, vi har inget val, helt plötsligt är julen över! Det skulle vara så härligt att se Elsa och Noel springa runt och glädjas över den fina granen, julkalendern och sin lilla-syster tillsammans, när jag tittar på Meja och Elsa så ser jag en liten bit av honom i dom båda...

Meja är en lugn lite tjej, hon äter, ler och sover. Tre nätter nu har hon sovit 21:30 - 07:00, då kan man inte klaga!! Hon pratar mer och mer och är väldigt intresserad av vad som händer runt omkring.

// Christina


Molly och Elsa busar i snökojan som F skottade ihop.

Pepparkakshus med tillhörande dass.

Ida och Elsa på Leo´s...

Albin i bollhavet.

Korvgrillning på Knytte.

Småttisarna - Majken född 26/9 och Meja född 1/10.

Förra helgen var vår familjebild med i Smålandsposten... som tradition så får man åka till sjukhuset och ta ett kort på hela familjen som sedan publiceras i tidningen. Inför denna fotografering fick jag skriva vilken bildtext som jag ville ha med under kortet, jag skrev våra namn samt namn på syskonen - Elsa 3 år och Änglabror Noel.

För oss var det självklart att Noels namn skuklle finnas med i bildtexten trots att han inte fanns med på bilden, han tillhör vår familj och har levt med oss i nästan 4 år! Smålandsposten var tyvärr av en annan uppfattning och tog helt enkelt bort Noels namn helt och hållet - utan att prata med oss!? Vi känner oss både kränkta och ledsna... hur kan de göra så???? Hade jag vetat att de skulle radera hans namn från vår familj så hade jag inte velat ha med bilden alls.

Förutom det så har Elsa varit sjuk, hon kräktes på onsdagnatt och har sedan dess inte ätit, sovit massor men oroligt - och det värsta av allt har nog varit att vi inte blivit smittade! Många symptom som var alldeles för lika Noels, jobbigt!
Minnena dyker upp omedelbart, Noel snart 3 år, Elsa var 2 månader, han kräktes och var jätte-trött och vi blev aldrig smittade av någon magsjuka. Nu är Elsa och Meja precis i den åldern då helvetet började för snart 3 år sedan...

I dag har det dock vänt, hon äter och är superpigg. Det visar sig även runt om i huset att hon är frisk...hon stökade ner hela övervåningen och sa att hon gjort en pannkaka (saker överallt) - härligt att hon är tillbaka vår pigga, busiga lilla tjej! Som driver oss till vansinne emellanåt :-)

Sammanfattningsvis kommer både Elsa och Meja kommer att få stå ut med 2 föräldrar som är lite hispiga när det gäller kräkningar och obefogad trötthet.


Elsa får rida på Pigge hemma hos Calle och Anna. Förutom det jagade hon och Gustav fåren runt, runt, runt, klappade katten och plockade ägg från hönorna - en toppendag för oss alla! Tack!




Tjejen som börjar bli stor!

Farmor på snabb visit från Tärendö.

Elsas 3-års kalas har vi också haft förstås! Det blev jättemysigt och Elsa var mycket nöjd. För oss var det skönt att få ha ett 3-årskalas hemma på vanligt sätt och inte dagen innan en mega-operation av huvudet. Vi har som sagt alldeles för många dåliga minnen att relatera till, just runt 3 år.

Tack för gratulationer till Elsa och tack till alla er som satt in pengar på Änglabarnens insamling!!!! Man kan ju sätta allt från 20:- och uppåt - allt räknas!

// Christina

Vi mår bra här i Sandsbro... tiden flyger i väg och helt plötsligt så är vår lilla Meja 4 veckor! Hennes hela namn blir Meja Christina Björnfot. Något dop har vi inte planerat, vi får se hur vi ska göra. Noel döpte vi i Tärendö kyrka medans Elsa inte är döpt, i stället hade vi en namngivnings-cermoni hemma i trädgården. Meja växer för fullt och har redan passerat 4-kilosgränsen och kan hålla huvudet riktigt bra.

Om jag börjar från början så har följande hänt...

När jag, Fredrik och "magen" for in till förlossningen den 1/10 så var morfar här och passade Elsa, det var skönt. Elsa kunde bo hemma och dessutom kom Fredrik hem på kvällarna och tog det lugnt på morgonen innan han åkte in till mig och Meja. Att föda med planerat snitt är en lite märklig känsla, ungefär som att få barn på postorder :-) allt är så kontrollerat och ordnat, ganska skönt faktiskt! Jag blev kvar i tre nätter och kände sedan att jag var tillräckligt rörlig för att åka hem. Snabb var jag inte men med lite hjälp här hemma av Fredrik och morfar så ordnade det sig. Jag och Meja kom hem på Fredriks födelsedag, bättre present än Meja går nog inte att få! På kvällen lagade morfar födelsedagsmiddag och vår extrafamilj, Nilssons, kom och åt med oss.

Eftersom, när jag har orkat mera, så har vi haft lite fikafrämmande och tagit lite promenader i lagom takt. Elsas största frustration har varit att jag haft ont och inte kunnat lyfta henne eller ligga på golvet och leka. Som tur är så läker kroppen fort och det enda just nu är att jag inte får lyfta, det är dock svårt att undvika ibland, tex i lekparken när det ska gungas.

Lite husfix har naturligtvis hunnits med, vi har ju lite svårt att låta bli. Fredrik har målat lister och fönsterfoder samt börjat spika dit dessa. Samtidigt har vi börjat rensa kartonger som stått på vinden sedan vi flyttade hit, en då och då. Den gångna veckan har både mormor och mofar varit här och som vanligt så blir det massor gjort då... björken är nedsågad, jordhögarna bortforslade, köksskåpen städade samt frysen fylld med bullar och kärleksmums :-) Förutom det så har jag hunnit med att jobba två halvdagar.

Förra helgen var vi på ViSomMist helg i Skåne, den var som alltid bra och en viktig ventil för att få ut delar av sorgen. Ju större plats vardagen tar desto viktigare är det för oss att få tid för att bara tänka på Noel och på hur vi själva mår. Det är viktigt för både Elsa och Meja att vi inte bär för mycket inom oss, det måste få komma ut för att vi ska orka. Orken är dock inte densamma längre och när man pratar med andra föräldrar som förlorat ett barn så inser man att den kanske aldrig kommer tillbaka fullt. Jag kan ofta känna att Noel tar mycket av min ork och energi fastän han inte är här.

Som vanligt har jag tagit massor med bilder och det är svårt att välja vilka som ska läggas ut.


Anna med Meja som är 4 dagar gammal.

Busarna... Elsa och Martin :-)

Mormor med sina prinsessor.

Morfar byggde en snölykta och sedan hjälptes vi åt med två snögubbar.

Elsa med snögubben innan den fick en "kompis".

Skidorna kom fram och Elsa tyckte det var svårt med roligt.

Tjejligan på Lidvägen...

Noel som liten...

Elsa som liten...

Meja som "liten"...

// Christina

Vad skriver man... det är svårt att uttrycka starka känslor utan att det låter nästan lite fånigt. Kärlek vid första ögonkastet var det när vår lilla tjej äntligen kom ut. Vi njuter, vi tar det lugnt, vi sniffar på henne, vi försöker hålla balansen åt en lite upp och nervänd storasyster... framförallt är vi så otroligt glada för att vi bestämde oss för att försöka få ännu ett barn och att vi nu har henne här hos oss!

Hon sover och äter mest hela tiden, så där så jag nästan kan känna att jag vill väcka henne, bara för att få snusa lite på henne. Fredrik har henne mest just nu eftersom jag fortfarande har ont efter snittet, jag försöker bära och lyfta så lite som möjligt för att bli pigg fort. Några dagar till äter jag nog smärtstillande men framåt helgen borde det onda vara hanterbart utan piller.

Elsa är stolt och vill gärna hålla sin syster då och då, gärna väcka henne och ge henne tutten fastän hon sover :-) Elsa är mest frustrerad över att inte jag orkar, blir lätt arg men mest ledsen, flera gånger om dagen. Jag försöker göra sånt jag kan med henne, men det är ju långt ifrån som vanligt. Nästa vecka kan jag kanske ligga på golvet och leka igen!? Hoppas det!

Tack för alla grattis och lycka till!

Nu ska vi njuta av dagen som den kommer, är det något vi lärt oss från vår tid med Noel så är det just det, ta vara på nuet!

// Christina


Första turen i vagnen med pappa och storasyster, 1 vecka gammal.


Turen gick till Sandsbrobarnenes äng med lite saft och bullar. Efter det fyllde Elsa hela vagnen med mossa...



Meja, 5 dagar

Onsdagen den 24:e blev en tung dag precis som väntat, minnesbilderna började redan på morgonen... bilderna av Noel som fick svårare och svårare att andas, gurglandet av vattnet i lungorna och kraften som rann ut ur hans kropp. Sedan var han död, det gick inte att få ogjort, han var död för alltid.

Nu efteråt förstår jag att vi var i chock, att vi inte förstod fullt ut, svåra minnen så som dödsdagen, dagar då han var riktigt dålig under behandlingen har jag nog fortfarande inte bearbetat klart, det är för svårt... de svåra minnena bearbetas eftersom och det är kanske därför som det inte blir lättare med dödsdagar, födelsedagar eller andra högtider, det blir kanske aldrig lättare!?

På förmiddagen köpte vi fina blommor och planterad om på graven, en ny lykta inför höstmörkret och 2 fina buketter med snittblommor. Det blev fint och höstigt, speciellt eftersom det var en lika fin dag med sol och blå himmel som den dag han lämnade oss. Lunch intog vi på McDonalds och sedan tillbringade vi hela eftermiddagen på badhuset... med vår lilla dotter som är som en fisk:-) På kvällen grillade vi och sedan bara var vi...

Tack alla ni som fortfarande kommer ihåg! Det värmer!

Mitt i sorgen har Albin och Ida fått en liten lilla-syster, Majken, och Elsa ännu en kusin. Hon föddes i går (fredag) och snart är det även dags för oss.... Mona och Majken mår bra, jag pratade med Mona nyss och de väntade bara på att få bli utskrivna.

Lite bildef från den 24:e...


Vackra höstfärger...

Älskade Elsa som är vår källa till ny kraft.

Rutchkana med pappa, mysigt ända tills de for under vattnet :-)

Mys och vila i mammas famn...

// Christina

Så här skrev jag på bloggen för 2 år sedan... www.bjornfot.blogg.se

På något konstigt sätt så passerar dagarna även här hos oss. Vi turas om att ligga bredvid Noel, han vill ofta hålla handen för att känna att vi är där, ropar ofta pappa eller mamma utan att egentligen vilja säga något. Han vill känna tryggheten i oss och det är ju det enda vi kan ge honom, vi som ville ge honom hela livet.
Korta stunder piggnar han till och pratar om det som dyker upp i hans huvud, han vill tända en brasa för att grilla korv till pappa, han kom på att han slog huvudet i taket på cykelvagnen, han vill ge Elsa frukt för det tycker hon om så mycket, den "grejen" man gör lerfigurer med är svår att göra ren... osv.
Det som är jobbigt är att han börjar bli lite snurrig, vet inte riktigt vart han är ibland. Vi vet väl egentligen inte om det är tumören eller en enorm trötthet eftersom han inte får sova någonting, han kan inte slappna av. Kräkningarna fortsätter och tvättmaskinen går för fullt hela dagarna. Lotta och Carina kom och satte nålen i dag så att vi kan ge honom dropp, risken är ju att han blir uttorkad. Vi fortsätter sätta lite i knappen så att han slipper kräkas galla, det är bättre att ha något i magen som kan komma upp.
Noel ville att jag skulle berätta att han varit ute och åkt en kort sväng med vagnen i dag, det är ju sommarväder här i Sandsbro.
// Christina & Fredrik

September är en splittrad månad i år, glädjen över vår nya familjemedlem som är på väg och den intensiva smärtan i kroppen så fort mina inre bilder av Noel dyker upp. Så liten och så sjuk, 3 dagar senare så lämnade han oss.

Elsa och jag har myskväll med Bompa, chips och lite godis... Fredrik jobbar och kommer inte förräm vid 22-tiden. Jag fortsätter bli tröttare men mest är det ryggen och fogarna som spökar. Jag kan inte gå speciellt långt, jag kan absolut inte stå stilla speciellt länge och sitta går korta stunder i taget, men, men, snart är det dags - slut på gnället! Jag jobbar en vecka till och sedan hinner jag vila upp mig ett tag innan det är dags.

Vi hade kick-off med jobbet i veckan med föreläsningar, grupparbete, god middag och olika artister. De artister jag kom ihåg namnet på var gruppen Grace där Linda Lampenius och Sofia Källgren ingår - när dom hade spelat färdigt gav jag upp för kvällen. Efter det var det dans och mingel, inget för en gravid kvinna i 9:e månaden :-)

Funderar mycket på hur det varit med Noel här och vad han hade sagt om en till syster eller bror. Elsa pratar mycket om bebisen och har även börjat prata mera om Noel. Förstår gör hon absolut inte men man kan märka att hon funderar över vart han finns. Även på dagis har hon nämnt sin storebror och sagt att han är en ängel. Jag har lämnat dit två böcker för fröknarna att läsa, Nora från ingenstans och en jättefin bok om trollsländor och två parallella världar där man inte kan gå emellan. Böckerna kanske kan vara till någon hjälp att förklara för Elsa när hon frågar.


Noel ville pussa på Elsa hela tiden... han var jättesnäll med henne.


Mycket stolt store-bror...

Det är svårt att få plats med all sorg ock saknad när bebisen tar så stort utrymme, men det får vara så ett tag, Noel finns alltid i våra tankar och snart är det 2 år sedan han dog... den 24 september.

Hej på er alla... nu var det länge sedan jag skrev! Tack för kommentarerna och jag hoppas att ni alla har haft en bra sommar med både vila och roligheter.

Min mage växer och växer och gravidkrämporna finns där, trött jämt, ont i ryggen, svullen om fötterna, svårt att ligga vettigt i sängen - allt är precis som det ska vara alltså! Bebisen växer också och verkar må bra, man känner på sparkarna att han/hon blir starkare eftersom, det är som en liten "alien" där inne. Elsa fortsätter att fråga om bebisen och att pussa på magen, på dagis berättade hon en dag att hon snart skulle få en lillasyster:-) Nu är det ju bara 5-6 veckor kvar och jag försöker fasa ut mig själv på jobbet, det går i och för sig rätt så dåligt eftersom vi har alldeles för mycket att göra.

Sommaren har varit bra, vi har tillbringat halva semestern i norrland hos farmor och farfar. Där fiskade vi i älven, jagade massor av mygg, besökte Pajala marknad och träffade en del vänner. Fredrik var dessutom ute några kvällar (nätter) och fiskade (utan sin familj) och kom hem med en del fina fiskar!

Efter norrland bar det av till Blekinge skärgård och Barncancerföreningens stuga i Trummenäs. Superfin stuga med fin altan och utsikt över havet. Tyvärr var det dock ganska kallt i vattnet men det blev ändå bad ute på lite olika öar och även ett besök på Barnens gård för Elsa, Fredrik och morfar. Elsa var arg tre gånger på Barnens gård, när de tvingade henne att äta, fika och åka hem :-)

Efter Blekinge åkte mormor, morfar och morbror hem till Hudik och vi hade en härlig vecka hemma i vårt eget hus! Det var den varmaste veckan och vi gick ner och badade i Toftasjön 1 -2 gånger om dagen, var ute sent på kvällarna och självklart så renoverade vi lite också...


Elsa badar i älven... våra fötter domnade nästan bort

Åker traktor med farfar med skräckblandad förtjusning.

Elsa och kusinen Ida åker cykelkärra med farmor.

Bad i Luleå älv med Adam, Beada och Nea. Rolle vaktar...
Här fiskas det för fullt, Niclas och Fredrik kom hem med några firrar....

Havsbad i Blekinge med morfar.

Barnens gård.

Paus i stugan med mormor.

Midsommar, Anna, Elsa och Lotta.

En plutig liten gumma:-(

// Christina

Nu när jag mår bra går graviditeten fort... om ca 12 veckor är det dags, det känns lite overkligt fastän det sparkar och buffas inne i magen. Bebisen är vaken mycket på eftermiddagarna och kvällarna just nu och då är det full fart. Jag ser fram emot att vara hemma ett tag, ta långa prommenader när Elsa är sina 15 h på dagis, gå lite på baby-café eller bara hinna läsa tidningen.

Elsa och Fredrik har varit i Tärendö i en vecka hos farmor och farfar, de har det bra förutom att det är MASSOR med mygg, Elsa är helt sönderbiten. Farmor och Elsa pysslar med hundarna, är ute och cyklar och bakar en massa. Jag börjar längta efter dom nu och snart åker jag också upp en sväng till Norrland.

Sedan senaste bloggningen har det som vanligt hänt en hel del... vi tillbringade en helg på Möllegården (på Österlen) med fam Nilsson, det var jättemysigt och jag tror att aktiviteterna där passade oss alla. Mest badade vi nog i den uppvärmda poolen (+29) men vi hann också, köra 4-hjuling, spela tennis, bada bubbel-pool och laga god mat. Det kändes verkligen som att vi ska åka tillbaka nästa vår.

Midsommar har också passerat, Fredrik jobbade hela helgen och jag och Elsa åkta till en camping i Karlskrona med fam Nilsson och fam Johansson. Där slog vi upp våra tält och hade ett par mysiga dagar. Regn blandat med sol men ändå väldigt bra väder om vi jämför med förra årets midsommar. Elsa gillade att sova i tält så det kommer vi att göra fler gånger, både jag och Fredrik gillar ju campinglivet.

Nu följer lite bilder som vanligt för er som vill titta :-)


Andra dagen kom hon på vart gasen satt...

Martin kör med mamma Lotta bakpå ropandes... inte så fort!!

Anna och Elsa doppar fötterna i ett kallt hav.

Varmare var det i poolen på Möllegården.

Fam Björnfot.

Fam Nilsson framför Sverige-matchen, de sista 5 min lyckades Martin lära Elsa säga Heja Sverige!!

// Christina

Vilka härliga veckor det varit med sol, bad och värme... att sitta vid datorn och blogga har inte riktigt fått plats:-) Mitt illamående är borta och jag känner mig som en ny människa, bebisen sparkar och magen växer i en rasande fart. Elsa tycker fortfarande att det är spännande och hon pratar ofta om bebisen.

E: Mamma, har du en bebis i magen?
C: Ja, det har jag.
E: Jag vill hålla den i handen sedan...
C: Mmm, det kan du ju göra när den kommer ut ur magen.
E: Kan den hoppa studsmatta med mig då!? (stort leende)
C: Inte på en gång, den är ju så liten, den kan ju bara sova och äta först.
E: Men då kan min storebror Noel komma och hoppa med mig i kväll.

Många tankar som snurrar i hennes lilla huvud, svårt att alltid veta vad man ska svara. Döden är nog ganska abstrakt när man är 2,5 år. Svår att förklara är den också... jag förstår ju inte själv varför så små barn måste dö.

Vi har hunnit med en tur till Göteborg och Elsas kusiner samt ett mycket lyckat besök på Lissebeg. Jag tror alla 3 barnen tyckte om Elias-båten och Farfarsbilarna. Det var mysigt att träffas och nu ses vi ju snart i Tärendö allihopa.

Mormor har varit här på besök och hon och Elsa hade det mysigt. Badade, läste böcker, sjöng och lekte allt möjligt. Elsa tyckte det var trist när tåget med mormor for iväg.


Niclas, Ida och Albin i Farfarsbilarna.

Fredrik och Elsa i vikingaskeppet.

Mormor och Elsa i lekrummet.

Elsa lyckades lura upp mormor på grannens studsmatta... som hon hade direktiv
att vakta när dom var borta över helgen.

Sommar hos Noel...

//Christina

I dag har vi träffat prästen Anders som ska hålla i ceremonin. Han gick igenom ungefär vad han skulle prata om och var han hade tänkt sig att musiken skulle vara.

Orgel vill vi inte ha utan vi vill ha gitarrmusik eftersom Noel älskade att lyssna på när morbror Johan spelade och sjöng för honom. Det blir Shirley Clamp "Jag fick låna en ängel", Eric Clapton "Tears in heaven" samt Noels egen sång som morbror Johan har skrivit till honom och sjöng på Noels dop. 

Vi har även träffat floristen och bestämt att vi inte vill ha några tunga, vuxna blommor och kransar. Det skall vara busigt, livfullt och spännande att titta på. Det blir något av mossa, orkideér, klängväxter och ljus.

Allt börjar att ta form och det känns som att vi har börjat hitta det som känns rätt för oss för att det ska bli en så fin dag som det bara går. En fin dag att säga "vi ses snart igen".

Elsa hon går mer och mer och är så mallig, förutom det så är hon mycket förtjust i att gunga och att titta på hundar med farmor.

I dag fyllde Fredrik 30 år, det blev inget större firande utan vi köpte oss en god smörgåstårta och han öppnade lite paket. (Smörgåstårtan har nog Johan snart ätit upp, han äter oss ur huset...).

// Christina