Vilken vinter vi haft...

Det har varit den absolut bästa vintern i Växjö sedan vi flyttade hit och nu känns det härligt med vår, kvittrande fåglar och solsken. Vi har åkt mycket skidor både på längden och tvären. Skidspåren 500 m från vårt hus har varit dragna hela vintern och det har blivit ett antal kilometer i skogen:-D

Vecka 11 åkte vi till Lofsdalen med mormor och morfar för att åka ännu mer skidor. Meja fick åka pulka och promenera runt i snön hela veckan och var nöjd med det. Elsa gick för första gången skidskola och tyckte att det var toppen. Numera åker hon alla gröna och blå backar helt utan hjälp! Svänger och stannar som en liten skid-prinsessa.

6-stolsliften, som vi trodde att hon skulle tycka var otäck slängde hon sig upp i direkt första dagen... och sedan var ju den roligast så klart. Fun-parken med rodelbanan för skidåkare var också en höjdare. Vi hade helt enkelt en toppenvecka med massor av frisk luft och träningsvärk!!

När skidskolan började på måndagen så frågade läraren om någon åkt lift själv innan.. alla skakade på huvudet och innan de visste ordet av så for alla ungar upp i backen i knappliften, där var det inget knussel minsann:-)



Elsas första tur själv i liften, ganska stolt och pirrig!


Coolingarna i backen...


Chokladpaus i backen med mamma och pappa, när chokladen var slut var det färdigvilat!


2 km pinnade hon runt vår lilla 4-åring med morfar och mamma.


Meja sov gott i skidpulkan...


Meja och mormor hejar på Elsa i skidtävligen.


Varm choklad och macka.


Hela gänget på skidtur, inte lång men mysigt.


Vissa har det bra!


Fredrik och Elsa under 6-stolsliften.


Paus i solskenet.

Ha det bra!  Christina

Noel 7 år i dag...



Vi tänder lite ljus och marchaller hos Noel.


Elsa la ett fint pärlhalsband som hon gjort på stenen. Hon trodde att han skulle bli glad då...

En lång dag utan någon energi. Vi har tagit det väldigt lugnt här hemma, åkt skridskor och spark nere på sjön och varit en sväng på graven.

Undrar vad han skulle ha önskat sig i födelsedagspresent!?

Han saknas oss varje dag!

// Christina

Det nya året välkomnades med massor av snö... :-D

Oj, nu var det länge sedan... kanske ingen som orkar titta in här längre!? Under november och december så jobbade jag väldigt mycket och Fredrik drog ett stort lass hemma med tjejerna och hushållet så det har verkligen varit skönt med "jullov". Vi åkte till Hudik den 22:a och kom hem i går den 3:e. Vi har haft det vintrigt och härligt, skottat snö, åkt kälke, åkt längdskidor, ätit, skottat snö, ätit och skottat ännu mer snö... Inga måsten utan bara umgåtts med familjen. Längdspåren var fantastiskt fina och vi fick ihop 4 rundor i alla fall, så lite av maten har motionerats bort:-)

Bilresan gick faktiskt jättebra, 70 mil på 9 h är inte dåligt med 2 ganska små barn. Elsa tittar på film hela tiden så hon vill knappt gå ur bilen för att äta och hennes ögon är alldeles fyrkantiga efter färden. Meja kräver lite mer underhållning men är helt nöjd med lite sånger och tittut-lekar:-)

Meja börjag utvecklas till en väldigt bestämd ung dam som skakar frenetiskt på huvudet så fort det inte passar och blir det då inte som hon vill så slänger hon sig på golvet! Hon gillar att man läser böcker för henne och morfar och morbror har fått läsa en hel del under ledigheten!

Elsa är vår mini-tonåring som börjar snappa upp en massa ord och uttryck som hon sedan testar på oss om det är OK att använda dom, vilket det inte alltid är förstås. Många tvära kast i humöret och sällan något mitt emellan...

Min nya hobby är att sticka mössor, jag har hunnit sticka en rosa åt Elsa, en grå åt mig själv och för tillfället är det en grön påbörjad. Med tanke på att jag inte ens kunde lägga upp maskor när jag började så måste jag säga att jag är stolt!

Nedan följer lite bilder... klicka på bilderna så blir de större.



Julafton...

Mössor...




Tomas är i Thailand och vi fick skotta fram hans bil...




6 meters snöhögen på gatan...


Rida häst med Gerd var toppen!

Ljusstöpning i garaget med morfar.


Snöpuss av mamma... och nyårskram av pappa!


Tända ljus för Tomas och Sannas pojkar på julaftonen, 2 dagar innan
årsdagen av Tsunamin.

En liten påminnelse om att vara tacksam för det vi har!!

// Christina






10 November - radio Kronoberg

Hej på er alla och tack för era fina inlägg! Det värmer att ni tänker på oss och det känns skönt att ni också kommer ihåg. September var en tung månad för både mig och Fredrik och det tar tid att hämta sig. Saknaden efter Noel är så enorm att det går inte att beskriva med ord...

Mycket har hänt sedan sist som vanligt och framförallt har Meja blivit 1 år den 1 oktober och Elsa fyllde 4 år i går - det går lite för fort ibland. Fredrik är pappa-ledig fortfarande och kommer att vara det några månader till, jag vet inte riktigt när han tänker börja jobba igen :-) Meja har börjat säga några ord så som pappa, mamma, Elsa och läsa. Elsa hon ser mest fram emot sitt gymnastik-kalas på söndag då hon bjudit sina kompisar, vi ska ha hinderbana i gympahallen och en massa gott fika - kul!

Själv jobbar jag som en galning just nu, skönt att Fredrik sköter hemma-jobbet, han skämmer bort mig riktigt mycket med mat på bordet och städat hus!

Jag har varit på kurs i Göteborg för att bli stödperson inom Föreningen VSFB (se länk till höger), det var en bra helg och det bestämdes att jag ska bli kontaktperson mot föreningens huvudkontor här i Växjö. Vi kommer att starta en samtalsgrupp den 25/11 kl 18:30 i Domkyrkans församlingshem dit alla som förlorat ett eller flera barn är välkomna. Barnets ålder och hur länge sedan det var barnet dog spelar ingen roll!
Jag och en kvinna jag träffade i G-borg var i dag med i Radio Kronoberg och berättade om hur det är att förlora sitt barn och om hur sorgen kan se ut, programledaren var duktig och jag tror programmet blev bra.

Om ni vill lyssna på programmet gå in på /www.sr.se/kronoberg/ och titta under 30-dagarsarkivet på tisdagen den 10/11 kl 11:00 - 12:00.

I helgen var Mona och barnen här och det har varit fullt ös och supermysigt! Elsa var så ledsen när dom åkte och undrade vem hon skulle leka med nu!?


Elsa bus.....


Första tårtan avklarad




Noel-dagar...

Jag har svårt att sova, är rastlös och ganska ofokuserad... i morgon ska jag vara hemma från jobbet! Tänkte jobba halva dagen men nu blir det inte så... orkar inte riktigt. Sorgen har ännu en gång satt sig fysiskt i kroppen och det var länge sedan jag hade så här ont i axlarna och var så här tung i kroppen men ändå klarar jag inte av att sitta stilla.

I morgon är det 3 år sedan Noel dog, det känns som evigheter sedan, men ändå så nära. Jag blir förvånad över hur stark sorgen är när jag väl låter den göra sig påmind, när jag tillåter mig att vara ledsen och att verkligen känna efter. Det blir inte så ofta när vardagen snurrar på i 180...

Självklart är det jobbigare eftersom jag är ensam hemma men det kanske är bra att få tid för sig själv, att få tid att känna. Jag får se vad jag hittar på i morgon. Lång prommis i skogen blir det nog, köpa lite fina blommor och tända ljus på graven. På kvällen kommer Åsa och äter med mig och håller mig lite sällskap så jag hoppas att det blir en OK dag till slut ändå.

På fredag morgon åker vi iväg till Stockholm, jag och 3 kompisar, vi ska shoppa lite, äta god mat och på söndag blir det Tjej Lidingöloppet! Håll tummarna!

Kortet nedan satt jag på graven i dag.... visst är han fin!?


*Älskade Noel*


6 sept - tomt hemma

Nu är hösten här och huset är alldeles tyst. Fredrik och tjejerna åkte till Tärendö i torsdags och kommer inte hem förrän om 3 veckor... tomt! Dom har det jättebra hos farmor och farfar och när jag webbade med Elsa för en stund sedan så skulle hon och Fredrik gå ner och basta.

Meja, lilla gumman, hon har blivit superduktig på att gå!! 11 månader och går som jag vet inte vad... Elsa tyckte genast att hon blev en mycket roligare lilla-syster och dom leker mer tillsammans nu. Osams är dom ju också förstås, nu kan ju Meja hänga med på ett annat sätt och Elsa får inte vara ifred. Storasyster är den bästa Meja vet, ingen annan får henne att le/skratta som Elsa:-)

När Elsa var 11 månader hade Noel precis dött, nu får vi vara med om att se två syskon växa sida vid sida. Det är härligt att se dom tillsammans!

Jag har en lång att-göra-lista här hemma och den går ut på att alla lister och dörrfoder på nedervåningen skall målas + en del annat. Sysslolös är jag inte!! Sova lite extra ska jag också eftersom Meja är en stök-fia på nätterna och både jag och Fredrik är konstant trötta.

Döende getingar har vi i hela huset... dammsugade upp 15 st i går ch nu var det några fler såg jag. En har redan stuckit mig i foten och några fler stick behöver jag inte!!

Mona med familj var här för en vecka sedan och vi gjorde en utflyk till Kosta Outlet. Annars tog vi det ganska lugnt hela helgen... mysigt var det i all fall!

Lägger några biler från slutet på semestern för er som vill titta!


Bus i tältet på Ivö camping i skåne.


Badtjej på Ivö.


Skummeslövsstrand med Nilssons...


Bus i sanden hemma hos Elin...


Titta vad jag kan!!


Klättra kan jag också... ända upp kom jag alldeles själv!


Alla barbies fick sig ett bad  av Elsa och Molly.


Ha det bra!!

// Christina


5-årig bröllopsdag... i dag


31 Juli 2004

Vilken fantastisk dag vi hade när vi gifte oss - tänk vad mycket som hänt sedan dess...

Vi lovade att älska varandra i nöd och lust och det är väl ingen tvekan om att vi har prövats. Tur att man inte vet vad som kommer i framtiden. Vi har klarat oss igenom den största sorg som en förälder kan ha och vi har gjort det tillsammans. Det har varit jobbigt, det har gått upp och ner fler gånger än jag kan räkna, men nu står vi här och jag tror och hoppas att vi kommer att sitta i varsin gungstol på hemmet tillsammans, när den tiden kommer... men vem vet!?

Vi har också hunnit få två döttrar sedan dess och de är vårt allt! Det är för deras skull som vi kämpat oss tillbaka till livet, för deras skull som vi valt att se på livet med glädje igen - de värmer våra hjärtan och de knyter samman vår familj.

Nu är Elsa äldre än Noel någonsin blev, vi har aldrig haft ett barn som är så gammal som hon är - nu kan vi inte säga *så gjorde Noel när han var lika gammal som Elsa* - för han fick aldrig bli mer än 3 år och 8 månader. Det gör ont att han inte fick uppleva livet mer än så, så liten, så orättvist!

Elsa är inne i en riktig prinsessålder och leker med sina små dock-prinsessor och har självklart sin egen prinsessklänning på sig när hon leker. Favoritfilmen är "Den lilla sjöjungfrun" och hennes fantasi skenar iväg när hon leker - det är så roligt att lyssna på henne. Det är en stor skillnad att ha en frisk 3-åring mot för en som har cancer - vi förstod det inte då, men ser det väldigt tydligt nu!

Meja blir 10 månader i morgon och hennes favoriter är att stå upp och klappa i händerna, klättra uppför trappan och att krypa ut på gräset... det är full fart och enda gången man kan slappna av är när hon sover :-D. Hon har redan lärt sig att gå med "lära-gå-vagnen" och hon kan ställa sig upp utan stöd, vi får väl se när hon knallar iväg.

Lite bilder följer så klart...


Min favoritbild...

Vigsel utomhus med sjön i bakgrunden.

Här avger vi våra löften. (På logen där bakom hade vi vår middag/fest)

// Christina







26 Juli - semester

Vår semester startade i Lofsdalen  tillsammans med mormor och morfar. Vi vandrade, åt god mat, herrarna fiskade på kvällarna och vi blev bitna av knott och mygg i massor. Det var tok-varmt hela veckan för att vara i fjällen, ca 25 grader, så alla småkryp hade vaknat till liv och var ute efter vårt blod... Vi till och med badade i Lofssjön, så varmt var det i luften (inte i vattnet), jag tror aldrig att jag har badat i fjällen förut faktiskt :-)
I slutet av veckan fick vi trevligt sällskap av Katrin och Sten, för att på söndagen packa ihop och åka vidare mot Östersund.

I Östersund bodde vi hos Johan (min bror) och Anna, fint hus på Frösön och vi blev ompysslade. Träffa goda vänner och ett besök på Jamtli hann vi med innan vi styrde kosan mot Hudiksvall där mormor och morfar OCH farmor och farfar väntade på oss. F och F hade satt upp husvagnen på Malns camping. Vi hade en hektisk vecka... Elsa och Fredrik sov en natt i husvagnen... det tyckte E var spännande! Sedan älskar hon att leka med farmors hundar:-)
Vi gjorde några utflykter bla till Järsö Zoo, det var superfint och vi hade turen att få se alla djuren, sedan åkte vi även till Norrbo hembygdsgård där vi gifte oss för 5 år sedan... tiden går!!

Efter 2,5 vecka borta var det skönt att komma hem igen... här hemma fortsätter vi med vår renovering i maklig takt, inte varje dag alltså! Vädret har varit väldigt varierat men vi har hunnit vara lite på stranden i alla fall och en båtutflykt med en arg Meja som absolut inte ville ha någon flytväst.

Den här veckan är F uppe i Kiruna och fiskar och jag och tjejerna är hemma själva. Vi har bokat in lite kompisar och sedan leker vi lite med grannbarnen, bakar och ritar en hel del. Elsas nya "grej" när hon inte får som hon vill, är att säga - men det får jag för min andra pappa, han som bor i Skottland! (Katrin, det skyller vi på dig).


LIte lift behövde hon ibland - tur att morfar orkar!

Tjejerna på Sonfjället!

Härlig tur:-))

Elsa fiskar efter guldfiskar som hon kan lägga i en skål.
   

   


På Jamtli med Widens.

I Hara hos Johanssons.

Sova i husvagnen...
   

 



Noel var vår Ringbärare...

// Christina


Juni 2009 - Tunga besked, Legoland, Farmor & Midsommar

En vän och hans familj har fått ett tungt besked... för 12 år sedan förlorade de sin äldsta dotter i cancer, nu har deras yngsta dotter fått en sjukdom som inte går att bota -- de kommer att förlora henne också. Livet känns väldigt grymt och trycket över bröstet gör sig direkt påminnt, sorgen blir kompakt och tung samtidigt som jag ännu en gång inser hur skört livet är... ta vara på dagen och ta vara på familjen!

Farmor har varit här några dagar, Elsa tyckte det var mysigt precis som vi och jag tror de hade fullt upp när jag var på jobbet. En dag badade tom Elsa, hon är som en liten fisk, älskar att ligga i vattnet.

Legoland har vi också hunnit besöka Elsa och jag - en toppenresa anordnad av Barncancerföreningen södra!! Vi klev på bussen kl 03:30 på torsdag natt och var framme vid lunch. Vi tillbringade 2 dagar med att åka alla möjliga karuseller och titta på alla fantastiska legohus, bilar, båtar och figurer... vi gillade verkligen Legoland. Vi var helt slut efter resan där jag dessutom träffade en del gamla vänner från vår tid i Lund, det var både jobbigt och roligt. Det var fantastiskt att se de barn som var piggare och hade avslutat sina behandlingar, desto svårare var det att se de barn som fått återfall... det gjorde så ont, så ont i hjärtat.

Snart är det semester och vi åker mot fjällen, vila för kropp och själ, det ska bli skönt!



     

   
Avslutning på skogstrollen
   
Legoland
 

 
Elsa och Maja - Maja som flera gånger lekte med Noel och Elsa i Lund...


Midsommar på Öland - Böda camping med vårt fina tält.
   

   

     


Många kottar fanns det på campingen - Meja var störtnöjd!

   
Trollskogen på norra Öland.

Vi hade en härlig midsommar med sol, blåst och kalla nätter. Det var dock mysigt att tälta med tjejerna och campingen var fantastisk, härliga lekplatser, eget bageri, egna restauranger, Ica, minigolf mm mm....

Ta vara på dagen!!

// Kram

Lördag 23 Maj - Mejas dag



Meja på sin namngivning... vi hade en sådan tur med vädret att vi kunde hålla cemonin ute på altanen precis som vi gjorde med Elsa. Allt känndes väldigt lika men ändå så annorlunda. Saknaden av Noel är svår att beskriva, samtidigt som jag är så glad över våra tjejer och allt dom ger oss så skär det i hjärtat av saknad efter Noel. Speciellt en sådan här dag, speciellt en dag då vi har fest med våra familjer. Han saknas varje sekund och finns i varje tanke, varje handling men jag har blivit mästare på att avskärma mig från smärtan. Jag låter honom finnas där utan att känna...

Det blev en fin dag...
  • Fredrik hälsade välkommen och berättade att vi hade tre änglar med vid cermonin som representerade våra tre barn, änglarna stod framför ljusen.
  • Mormor läste en dikt (som jag inte hittar texten på just nu...)
  • Vi spelade "Tänk att få vara ett barn" av David Strangepå CD.
  • Elsa och jag hjälptes åt att tända Mejas ljus, ett för varje namn - Meja, Christina Björnfot.
  • Faster Mona läste en dikt.
  • Vi avslutade med att skåla med Rosévin.
Sedan var det dags att äta en buffé med allt möjligt gott, dricka vin och äta prinsesstårta.... framåt kvällen kom osten och kexen fram och vi kunde sitta ute på altanen ända fram till 21, härligt!

Av samma blommor som vi hade i kransen till Meja beställde vi en stor bukett till Noels grav, på så sätt kändes han delaktig i Mejas dag.

Mona läste:
Ett barn är ett mirakel väl värt att vänta på Det största och det bästa en far och mor kan få.
En dotter kan förtjusa från början med sin charm och gärna blir hon buren av någon villig arm.
Men snart hon börjar tröttna på att bara vara rar och livet har så mycket som lockar och som drar.
Den tiden går så fort från liten tjej till stor. Dock är hon alltid älskad långt mera än hon tror.
'Siv Andersson'

         





        


// Christina

Måndag 18 Maj - jobb och fritid

Snurrade livet på i bra tempo innan så har det bara ökat i och med att jag börjat jobba! Jag jobbar 100% och Fredrik är hemma 100%... åtminstone till i januari och sedan får vi se. Jag trivs med att börja jobba än så länge och förhoppningsvis håller det i sig. Fredrik är lika nöjd hemma och har hittat ett nytt intresse i att baka:-) Elsa är ju på dagis 15 h per vecka och tycker att det är toppen, är hon inte där blir hon rastlös och frågar mycket efter sina kompisar.

Besökte flygdagen på Växjö flygplats med Elsa... hon måste ju indoktrineras lite för att se om hon får samma intresse som jag. Vi sniffade flygbränsle och lyssnade på flygplansbuller :-D Tom en JAS hade hittat dit från F17 med ett riktigt bra flygprogram. I övrigt gillade nog Elsa brandbilarna mest tror jag.

På lördag har vi namngivning för Meja, det är både mysigt och jobbigt. När vi hade namngivning för Elsa levde ju Noel fortfarande och jag önskar att han hade kunnat vara med nu också... han saknas mig otroligt mycket just nu! Det känns att orken sviktar lätt när det är mycket att planera och fixa men vi gör så gott vi kan och det ska nog bli bra. Det blir en enkel namngivning med våra närmaste här hemma i Sandsbro med lite god mat och gott vin. Håll tummarna för fint väder... det är ju alltid lättare att sitta ute.

I dag var jag förbi och satte nya blommor hos Noel, 4 st Stjärnögon fick det bli. Kändes skönt att vara där ett tag och bara vara. En av lyktorna var trasig så den tog jag hem... behövs bara en lykta nu på sommaren, det är ju så ljust ändå. Såg faktiskt att det fanns lijekonvaljer nu, ska försöka ut och plocka lite till helgen...

// Christina


Elsa framför HKP 15.

Elsa i brandbilen... vi fick dessutom se när den sputade vatten, spännande!

Hörselskydd på när JAS´en flyger.

Fina barnen på Elsas namngivning.

Fredag 24 april - 2 år och 7 månader....

Just nu går tiden fort... solen skiner, vi är ute mycket och när kvällen kommer vill vi knappt gå in. Det är en riktig försmak av sommaren! Noels sista sommar, sommaren 2006, var en otrolig sommar, varm, solig och vi hade en härlig tid tillsammans (bortsett från cancern). Nu är vi i samma läge igen med en 3-åring och en liten tjej som kan sitta och snart krypa... det är mycket som kommer tillbaka. Tänk om vi kunde få en solig sommar med två friska barn, bada i sjön och åka på utflykter, jag hoppas att det blir så!

I dag var Elsa till frissan för första gången, det är ju inte hennes starka sida att träffa okända på ställen hon aldrig varit på så vi gjorde ett "studiebesök" där i går eftermiddag och i dag gick det väldigt smidigt, skönt. När vi var hos doktorn för 2 veckor sedan så fick han sig en höger-krok rakt i ansiktet... jag tänkte att frissan skulle slippa detta:-)

Vi har haft besök från Näsviken några dagar av Buskes, det var full fart och kul att ha dom här. Efter att ha besökt Leo´s lekland så vill nog pojkarna åka ofta till Växjö skulle jag tro.

I morgon är det dags för "skogstrollen" och temat för dagen är myror, vi får väl se vad Camilla och Görgen har hittat på för aktiviteter... viktigast brukar vara fikat för alla barnen (för föräldrarna också tror jag).

Bloggen lever vidare ett tag till, jag tycker ju fortfarande att det är roligt att skriva även om det inte blir så ofta. En gladare blogg om en familj som mår bättre och som på något sätt har tagit sig igenom 2 år och 7 månader utan ett älskat barn.

Snart är Elsa äldre än Noel fick bli... känns märkligt!

// Christina


Meja sitter själv men med en kudde att falla på...

Maria, Jonathan, Simon, Meja och Elsa

Första eldningen i nya kaminen, mys pys!

Lördag 11 april - soligt!

Nu var det länge sedan jag skrev igen och det börjar nog närma sig ett avslut av bloggen.... jag har dock lite svårt att skiljas från den fortfarande, så vi får se!?

Fredrik skulle egentligen jobba varje dag hela påsken men fick helt plötsligt ledigt fr och lö... bonusdagar hemma med familjen! Det har varit superskönt och eftersom vädret har varit strålande så har vi pysslat ute i trädgården båda dagarna. Alla grannarna har också hittat ut ur sina hus och det är trevligt att se alla igen.

Vi mår bra över lag just nu, förra helgen var vi på den sista "ViSomMist" träffen och det kändes helt OK. När vi började träffas i den gruppen så var känslan att den här gruppen aldrig fick ta slut, aldrig upphöra, men nu har den fyllt sitt syfte och vi är redo att stå på egna ben! Vi ska dock träffas bara för att äta god mat och umgås till hösten... social samvaro:-)

Meja fortsätter att växa så det knakar, hon kan sitta riktigt skapligt, åker baklänges genom rummet eftersom hon inte riktigt fattar hur man ska krypa och den första lilla tanden har kikat fram... nu går det lite för fort! Hon är glad jämt och bara ler och myser... en riktig solstråle.

Elsa är inte riktigt samma solstråle just nu, mycket testande av gränser, driver oss till vansinne i största allmänhet men det hör ju till formandet av hennes personlighet, så vi får försöka behålla lugnet :-)) Det går bra ibland och väldigt dåligt ibland kan man väl konstatera. Hon är full av energi och älskar att sjunga, gunga och bli jagad!!

Hos Noel har vi gjort påskfint, det var skönt att ta bort granriset och känna att det börjar grönska även där. Vi har hittat massor med vide-kissar som vi satt både hemma och hos Noel... då känns det som att vi har något gemensamt, delar något.

Vi har dessutom varit en härlig helg hos Mona och Niklas i G-borg. Kusinerna ser verkligen fram emot att träffas, det är kul! Snart träffas vi ju igen vid Mejas namngivning i Maj.

// Christina


Tussilago - det bästa vårtecknet!!

Skogsutflykt med Elin och Matida, både Elsa och Matilda trillade i bäcken...

Mejas första gungning...

Då och då kör hon över kanten på altanen - lika förvånad varje gång!

Kusinerna - Majken och Meja

Mys med popcorn, Albin, Ida och Elsa.

Våra sötnosar!!!

Onsdag 11 mars - nyladdade

Nu har vi varit i fjällen en hel vecka tillsammans med mormor och morfar... det har verkligen varit en vecka då våra batterier laddats om! Ingen sol har vi sett till men eftersom temperaturen hållit sig runt -3 grader så vi kunde vara ute varje dag utan att frysa. Vi fick låna min morbrors stuga i Sälen/Högfjället, den låg bra och nära till det mesta. Det var första gången i Sälen för alla utom mig och man kan ju inte annat säga än att det är barn-anpassat... kanske lite för mycket att göra:-) Det fanns tom eftermiddagsdagis i backen eller barnvagnspassning, inte illa!

Vi tillbringade 3 dagar i slalombacken (1 = Lindvallen, 2 = Hundfjället), Elsa hann bli riktigt duktig på att åka slalom och tyckte verkligen att det var roligt. Vi hade sele på henne och kunde på så sätt bromsa och svänga henne. Vi åkte både knapplift och bygellift och ända upp på toppen av Hundfjället var vi... helt fantastiskt hur mycket hon orkade.
Elsa ropade i backen - "Se upp i backen, annars får du hål i nacken". En annan välanvänd fras var hennes förklaring hur man åker slalom... "man bara böjer på knäna och vickar på rumpan - det kan ju jag!!"

Två dagar var vi ute på längdskidor med tjejerna i varsin pulka... den första dagen lyckades vi inte alls med vallan och efter någon kilometer fick vi vända. Med cirka 5 cm snö som satt fast under skidorna så var det rätt så tråkigt att åka. Vi gick både uppför och nedför backarna. Dagen efter var morfar ut och provåkte den valda vallan före oss andra och då slutade det med att vi åkte ca 22 km... ganska långt blev det och träningsvärk fick vi lite här och var. Fredrik drog ju Elsas pulka på ca 25 kg så det var ett rejält träningspass. En fin tur blev det dock med en paus i en våffelstuga, mums.

I dag har Meja fått en spruta i varje ben samt vägts och mätts. Vår lillis växer så det knakar, 8,2 kg och 67 cm lång. Hon tycker inte så mycket om att ligga längre utan vill gärna stå och kika på allt som händer. På nätterna är hon stökig nu för tiden men det går väl över snart igen hoppas jag, det brukar ju gå i perioder.

Elsa var alldeles lycklig över att få vara tillbaka på dagis och alla kompisarna. Hon har berättat och visat bilder på när hon åkte skidor i fjällen för alla på Stjärnan :-)

                 



              





               







Ha det bra!!

// Christina

Söndag 22 feb - på väg framåt!

Nu har vi tagit oss ur det "svarta hålet"... det har varit tungt efter nyår men nu har det vänt och vi är absolut på väg åt rätt håll igen. Jag och Fredrik brukar turas om lite i våra svackor men nu känns det som om vi båda har kommit i balans igen - skönt! Elsa blir mer harmonisk när vi mår bra och hela familjen känns lugnare. Vi får absolut mer energi och orkar hitta på saker när vi är lediga.

Innan Noel dog kunde vi aldrig föreställa oss ett liv utan honom, nu vet vi hur det livet är. Efter Noels död har vi fått Meja och nu kan vi inte föreställa oss ett liv utan henne... livet är konstigt, hade Noel levt så hade nog inte Meja funnits! Vårt liv nu är våra två underbara tjejer (varav den ena driver oss till vansinne ibland...:-) och vi ska försöka missa så lite som möjligt av tiden tillsammans med dom!!


Elsa i Hanaslövsbacken... hon tyckte det var roligt!


Meja börjar äta lite puré och gröt, mums!?

Pippi är hemma hos oss och diskar:-D

Martin, Anna och Elsa.

Glad fastän hon kasat sig från babygymet till golvet...

Om

Min profilbild

Stina